Det är inte alltid lätt att erkänna ett felaktigt uppförande. Den mänskliga tendensen är att dölja sanningen för att skydda sig mot förödmjukelse och möjlig bestraffning. Vrede, bitterhet eller avsky från andra gör det inte lättare. Lika svårt kan det vara att avgöra hur man skall reagera på någon annans felaktiga beteende. Vi vet att vi bör förlåta personen i fråga, precis som vi själva vill bli förlåtna, men det kan vara en hjärtslitande kamp. Särskilt om det handlar om en våldsam handling som har skadat oss eller någon vi älskar.
Så vad kan stärka oss till att bättre kunna känna ansvar för vårt eget beteende? Och vad kan hjälpa oss att förlåta andra på ett sätt som leder till rättvisa – och till själslig klarhet, frid och helande för alla parter?
Ett nytt sätt att tänka öppnade sig för mig nyligen när jag bad angående ansvarskänsla och förlåtelse. Jag tänkte på min mors oförglömliga råd: ”Om du inte vill att någon skall veta om det, så gör det inte.” Det kom mig att tänka på en händelse i min barndom – på min bror.
När min brors ishockeypuck flög in genom en grannes fönster gick han direkt till grannens dörr och bad om ursäkt. Han sa att han skulle betala för att få fönstret lagat. Och det gjorde han så fort han fick ihop pengarna genom olika enkla jobb. Senare, när Mamma hörde av grannen hur min bror hade tagit ansvar för skadan och berömde honom för det, svarade min bror, ”Jo, mitt namn var ju ingraverat i pucken!”
Denna händelse framkallar alltid ett leende hos dem som hör den. Men när jag tänkte på den denna gång kom jag att tänka på något Jesus sa en gång till en grupp som han undervisade. Han sa till dem: ”Gläd er, för era namn är skrivna i himmelen”. (Lukas 10:20).
Det är ett märkvärdigt konstaterande. Det bekräftar att Gud, som är oändlig Ande och som fyller allt rum, känner våra ”namn” [vår innersta, ursprungliga individualitet och vad den uttrycker]. Och det ger oss anledning att vara glada, för Kristen Vetenskap gör klart för oss vad det innebär att Gud känner oss på ett andligt sätt. Det gäller inte så mycket de namn vi har i samhället, som t.ex. Barbara, eller John, eller Rut, eller Lars. Och det gäller inte heller någon osynlig typ av övervakning i våra mänskliga liv. Det betyder att våra namn – vars och ens ursprungliga individuella natur som den gudomliga Andens rena, för alltid perfekta andliga återspegling – är inskrivna i den gudomliga Kärlekens medvetande! Denna Kärlekens Ande, godhetens Ande, känner och älskar oss alltid som sin godhets uttryck.
Detta var vad Jesus Kristus bevisade i sitt liv. Detta var den gudomliga Sanning som genom hans verksamhet befriade de vilsegångna och helade de sjuka. Idag är denna Sanning fortfarande med oss för att manifestera godhet, ge ut kärlek, för att rätta och vägleda varje människa, varje dag.
Denna Sanning, Kristus, upplöser vad som bryter ned, samtidigt som den renar oss från mänskliga brister och fel. Kristus uppenbarar vår sanna, ursprungliga natur som Guds perfekta återspegling. Detta uppenbarande är den gudomliga Kärlekens barmhärtiga sätt att rätta oss, befria oss från gamla misstag så väl som lidna oförrätter. Den leder oss på en ny väg där vi, medan vi går framåt, är ansvariga inför gudomlig lag.
Att känna att vi för alltid är omslutna av gudomlig Kärlek – godhet – kan röra oss till tårar, tårar av glädje över att vi är älskade av Gud! Ibland kan det vara tårar av ångest för att vi inte känner oss värdiga en sådan kärlek. Men, när det verkligen sjunker in – när vi faktiskt inser och tror att Gud älskar oss – kan det kännas helt naturligt och normalt för oss att veta vad som är rätt och rättvist för var och en. Denna insikt kan till och med göra oss redo – hur svårt det än må synas – att finna förlåtelse i våra hjärtan för dem som har sårat oss. Detta är Guds Kärlek uttryckt genom oss! Den försäkrar oss att den gudomliga Anden också kommer att vägleda andra till ånger och omvändelse. Det är så som Guds kärlek verkar i människors hjärtan.
”Och Kärleken återspeglas i Kärlek” är vad Mary Baker Eddy har givit som den andliga betydelsen av strofen i Jesu Bön, ”Och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro” (se boken Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften sid. 17). Detta är vårt sanna namn, vår sanna natur – den aktiva återspeglingen av gudomlig Kärlek.
Guds kärlek, som verkar i oss, gör oss inte bara kapabla att uttrycka kärlek – godhet – genom korrekt, ansvarsfullt tänkande och handlande. Den ger oss också förmåga att förlåta dem, som har skadat oss själva eller andra. Och när vi utan självupptagenhet ser hur Gud uttrycker sig i oss på detta sätt, ärar vi Gud; och då ärar vi även vår egen och andras sanna natur.
Vi lever upp till vår sanna natur som Kärlekens, godhetens, andliga återspegling. Vi betalar vår skuld till Gud och till vår nästa, och då vi gör det, får vi bevittna Kärlekens befriande makt, som omsluter, helar och ger oss och andra inre kraft. Vi kan känna att det är Kärleken, godheten, som leder oss till att anmäla en person till myndigheterna när ett brott har begåtts. Men vi kan göra det medan vi samtidigt uppskattar individens sanna natur som Guds återspegling. Och när gudomlig Kärlek [tron på det goda hos en annan människa] uttrycks av oss, så kan detta locka fram äkta ansvarskänsla och ansvarstagande hos denna individ. När gudomlig Kärlek uttrycks mot någon, så har den makt att beröra ett hjärta som har känt sig tomt på kärlek, så att det vaknar till ett medvetande av värde och värdighet. Detta kan beröra någon till att inse och möta sina misstag, och till att förbättra det mänskliga uppförandet genom att upptäcka mer av sin sanna, andliga natur.
Jesus måste ha sett detta klart: Att ge efter för den gudomliga godheten eller Kärleken i våra tankar och gärningar, att förlåta dem som står i skuld till oss genom att hedra och älska deras sanna ursprungliga Jag som Guds återspegling, är ett dagligt åtagande som vi ständigt bör bekräfta och handla efter. Men låt oss glädjas åt att våra ”namn är skrivna i himmelen”! Detta andliga sätt att närma sig ansvarskänsla och förlåtelse är naturligt; det helar också, eftersom det är Kärlekens verk. Och Kärlekens, godhetens verk kommer alltid att segra när våra hjärtan är öppna för det och när vi sätter vår tillit till Gud.