Att vara förälder erbjuder många tillfällen och anledningar att be! Genom att dagligen vända mina tankar till Gud, till gudomlig Kärlek, har jag lyckats förbli lugn, stå fast och ge nödvändigt stöd när våra barn konfronterades med otaliga utmaningar och sedan övervann dem. Dessa problem omfattade bland annat arbetslöshet, missbruk och skilsmässa. Det fanns också den typ av utmaningar som kräver mod och disciplin, som till exempel, när en av dem var tvungen att ständigt flytta runt och arbeta och leva i olika stater eller att med småbarn i släptåg behöva flytta runt halva jorden.
Att be för våra vuxna barn är en naturlig del av föräldrarskap. Min erfarenhet har lärt mig att den effektivaste och bästa hjälpen består i att hålla deras sanna identitet som ett barn av GUD i tanken; likaså att fokusera på det som de av Skaparen har kallats till att uttrycka och att vara.
Idag finns det alla möjliga teorier och mänskliga uppfattningar som försöker definiera våra barn och familjer och slå fast hur de bör vara. Tänker och handlar man inte enligt gängse mönster och vanor anses man göra fel.
Tro inte på detta! När någon nyfiket frågar hur det går för mina barn, svarar jag: ”De klarar sig bra”, och det gör de. Låt mig förklara.
Som föräldrar är vår främsta uppgift att identifiera och definiera våra älskade barn i överensstämmelse med hur Gud, deras gudomliga Fader-Moder har skapat dem och ser dem. Gud, som är gudomlig Kärlek [oändlig godhet och vishet], känner deras ursprungliga identitet som förståndig, genuin, intelligent, motiverad/kraftfull och duglig/kapabel. Vår Fader-Moder Gud förändrar inte sin syn på deras ursprungliga identitet, eftersom denna sanna identitet aldrig kan utplånas ur den andliga dimensionen, verkligheten, vilka utmaningar de än möter eller har mött!
Mina barn är idag alla vuxna, och när jag ber för dem är det till stor hjälp att ha som utgångspunkt att de är GUDS barn. Detta låter kanske förenklat, men det är det som är avgörande! Det hjälper mig att akta mig för att tränga mig in i deras liv på ett olämpligt sätt! Det hjälper mig också att övervinna oro. Jag förlitar mig på att Gud, deras gudomliga Förälder, styr vart och ett av deras steg.
Bibeln gör det klart att människan (varje man, kvinna och barn) i den andliga verkligheten är GUDS barn därför att Gud är den enda Skaparen. Och det har i grunden aldrig funnits någon separation mellan Gud och Guds barn. De är Guds andliga idéer som alltid uttrycker Skaparens goda och rena natur.
Vi läser i Psaltaren: ”Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och inte vi själva.” [Ps 100:3,SFB] Och senare, i Jesaja: ”Var inte rädd ... du är min.” [Jes 43:1, B 2000]
När vi ber för att kunna se klart att var och en av våra kära är skapad av Gud med en oföränderlig relation till gudomlig Kärlek, känner vi mindre oro eller ångest. Istället känner vi tillit till den sanning att ingen kan driva omkring planlöst. Som en idé av den gudomliga Anden är var och en styrd av den gudomliga Principen och villig att följa det gudomliga Förnuftets* vishet och ledning. [*eng. original för Förnuft är Mind]. Jag har dessutom upptäckt att vi som föräldrar bättre kan hjälpa våra barn när vi har övervunnit vår egen stolthet och fruktan!
Är vi beväpnade med andligen inspirerad tillförsikt kan vi förlita oss på att det gudomliga Förnuftet [Mind], gudomlig Kärlek, kommer att utveckla, skydda och leda var och en, var de än befinner sig i sin mänskliga erfarenhet. Bibeln säger att Gud “tänker på” oss [enligt den engelska bibelöversättningen ”har oss i tanken”, är ”medveten om oss”]. [Ps 8:5, B 2000]. Gud, gudomlig Kärlek, möter med godhet och vishet alla sina barns behov och manifesterar sin omtanke på ett konkret och aktivt sätt. När vi som föräldrar känner oss trygga i den gudomliga Kärlekens visa ledning kan vi tacksamt stiga åt sidan och lugnt följa och bevittna våra barns unika väg i livet. ”Varje individ måste fylla sin egen plats i tid och evighet” [Mary Baker Eddy i boken Återblick och Inblick s.70).
Också Mary Baker Eddy, Kristen Vetenskaps Upptäckare, var en förälder som bad för sin son. I sin bok Unity of Good [Det Godas Enhet] s.3-4 skriver hon: ”Denna Gud är vår Hjälpare. Han möter oss med nåd och barmhärtighet och leder oss i varje fas av vår bana.”
Vi skulle kunna säga att Gud på ett aktivt sätt tar hand om alla sina barns framåtskridande – detta är Guds jobb, inte vårt. Därför kan vi vara lugna och stilla och överlåta våra barn till deras gudomliga Förälders vishet och plan.
Jag fick ett tillfälle att bevisa sanningen i denna andliga uppfattning när ett av våra barn, som hade en familj att försörja, blev arbetslös.
Medan denna familjemedlem inte var överdrivet orolig, var jag naturligtvis bekymrad och frågade mig: På vilket sätt kan jag hjälpa?
Jag började min bön med att bekräfta att GUDS människa, GUDS barn, alltid är fullständig, inte kan uppleva brist och alltid är i Guds tjänst. Som återspegling eller representant för Gud, det gudomliga Livet, är människans ständiga syfte att uttrycka vad Gud är. Och när vi gör detta, när vi “arbetar för Gud” med rena och uppriktiga motiv, är vi engagerade på ett meningsfullt sätt − hur omständigheterna för tillfället än må se ut.
Dessutom fick jag påminna mig själv om att begreppet “tid” endast är ett ändligt, människogjort mått – ändliga begränsningar som inte är eviga och som inte kan definiera eller förutsäga välmående och tillgång! Jag behövde inte vara orolig för att arbetslösheten med tiden skulle förorsaka att det goda avtog eller att den skulle förhindra framsteg. Det gudomliga Förnuftet [Mind] känner inga begränsningar! Därför ville jag inte negativt påverka situationen genom att hysa tvivel och känna oro, eller genom att ha egna, av den personliga viljan styrda föreställningar om, hur detta problem skulle kunna lösas.
Ärligt sagt behövde jag ofta påminna mig om dessa andliga sanningar för att upprätthålla medvetandet om, att Gud har full kontroll över situationen. När det kändes rätt delade jag med mig av dessa tankar till vårt kära barn. Tanken, att människan alltid är i Guds tjänst, alltid sysselsatt med meningsfylld och värdefull aktivitet, togs beredvilligt emot. Jag behövde inte försöka vara övertygande. Den gudomliga Kärleken var kommunikatorn. Inom ett par månader erbjöds en anställning som var precis vad som behövdes. Vår familjemedlem upplevde detta som helt naturligt och oundvikligt. För mig var det svar på bön. Naturligtvis var det bådadera.
Vid ett annat tillfälle fattade en annan familjemedlem felaktiga beslut som var lättsinniga, oansvariga och t.o.m. farliga. Det var uppenbart att det behövdes en kursändring. Som alltid började jag min bön med GUD, med att göra klart för mig vad Gud är (gudomligt Liv, gudomligt Förnuft [Mind], Ande, Själ och Kärlek) och vad Gud vet, nämligen: att denna familjemedlem är Guds återspegling och uttryck och därför i grunden ren [oförfalskad], klok och förståndig, utrustad med moraliskt mod att ändra på sina beslut när det skulle bli aktuellt!
Jag gjorde också klart för mig att det gudomliga Förnuftet [Mind] i grunden är den enda verkliga Föräldern, det enda sanna inflytandet, den enda sanna rådgivaren, det enda verkliga Livet. Detta ingav mig en förvissning om att det gudomliga Förnuftet styrde denna situation.
I sin bok Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften skriver M.B. Eddy: “Odödliga idéer, rena, fullkomliga och beständiga, överförs av det gudomliga Förnuftet genom den gudomliga Vetenskapen, som rättar villfarelse med sanning och fordrar andliga tankar, gudomliga begrepp, för att dessa må åstadkomma harmoniska resultat.” [s.259]
Det tog ett tag att upplösa denna situation; det gick upp och ned. Jag behövde tålamod, takt och förlitan på Gud. Det fanns tider då jag kände mig inspirerad att i all korthet bara nämna att Gud var närvarande och älskade oss. Jag hade klart för mig att det i detta fall inte var lämpligt att uttala flera metafysiska tankar eller att bombardera vederbörande med inspirerande citat. Istället litade jag på att den gudomliga Kärleken skulle kommunicera på sitt eget sätt, ett sätt som skulle kunna bli mottaget. Kärlekens lag är alltid i verksamhet, och detta även när det ser ut som om dess närvaro inte blir erkänd!
I min dagliga bön bekräftade jag inte endast att denna älskade medlem av familjen redan var fullständig [d.v.s. redan var e t t med alla rätta egenskaper som behövdes], redan var ren [d.v.s. redan hade ett etiskt korrekt sinnelag] och var älskad av Gud; men jag bekräftade också att alla inblandade skulle bli ledda till den hjälp de behövde – vilken form den än skulle ta − och att de skulle ha uthållighet och hålla rätt kurs tills en slutgiltig lösning hade kommit till stånd.
M.B. Eddy säger i Vetenskap och hälsa: “Kärleken inspirerar, upplyser, utstakar och visar vägen” [s.454].
Med stor tacksamhet kan jag säga att detta förverkligades! Den svåra situationen blev upplöst. Och idag lever denna medlem av familjen med stor inre styrka ett själsligen sunt liv.
När jag varje dag vänder mig till vår Fader-Moder Gud för att få veta, hur jag kan hjälpa dem, som jag var privilegierad att ta hand om som mänsklig förälder, ser jag med tacksamhet att barnen alltid har varit och alltid är omhändertagna av gudomlig Kärlek, ledda av det gudomliga Förnuftets vishet och skyddade av den gudomliga Principens integritet.
Vad gör jag härnäst? Jag ber om att kunna se ännu klarare att var och en nu och alltid är fullständig, hel, ”vårdad och sörjd för, beskyddad och älskad”, (som det sägs i sång 278 i Christian Science Hymnbok), och – framför allt – engagerad i att uttrycka sin himmelske Faders, det Godas, vilja i världen.
Som förälder är detta vad jag mer än något annat behöver se klart. Det är detta som verkligen är allt man behöver förstå. Det innefattar allt. Amen.