Skip to main content Skip to search Skip to header Skip to footer

Bön som börjar med Gud, inte med självet

Från Kristen Vetenskaps Härold - 23 maj 2019

Från the Christian Science Sentinel, March 18, 2019  


Har du – som jag – lagt märke till en stark inriktning på självet i dagens samhälle?  Den visar sig bland annat i uttryck som  ”jag är universums medelpunkt”, ”älska dig själv”, ”selfie” osv.  Detta avsiktliga fokuserande på självet må ha som syfte att hjälpa människor att känna sig bättre till mods;  men jag har märkt att de istället blir besvikna.  

Till slut, om det går för långt, leder det till självupptagenhet, egocentricitet, ensamhet och brist på kontakt med andra. Detta å sin sida framkallar längtan, osäkerhet, tvivel och även hopplöshet.

Denna vilseledande tendens att fokusera på självet kan även influera bedjandet, så att böner alltid fokuserar på självet och börjar med ”Jag”. Som praktiserande i Kristen Vetenskap hör jag ofta följande ord av människor som ber om hjälp: ”Jag kämpar”,  ”Jag har lidit i åratal”,  ”Jag fortsätter att be”,  ”Jag vet jag är andlig, god och älskad, men jag kämpar fortfarande”.

Mitt hjärta känner för dessa kära vänner; men märker du att Gud inte finns med i denna bild?  Detta är böner som börjar med självet och med en materiell bild av lidande. Sedan försöker man med bönerna att hjälpa upp detta genom ett andligt språk i stället för att helt enkelt börja med Gud, Anden, och att resonera från denna rent andliga grund.  

Ett sådant felaktigt närmande till andlighet på ett materiellt sätt kommer till uttryck i det som jag en gång hörde en huvudtalare säga till publiken vid en konferens om psykisk hälsa: ”Eftersom vi är materiella, är smärta, sjukdom, olycka, åldrande, försämring, krig, skilsmässa och död naturliga och oundvikliga för oss; och det är vår andliga resa att lära oss att leva med detta. Därför har vi medicin, för att längre kunna hålla ut.”

Detta budskap, en syn som delas av många, innehåller så gott som ingen förståelse av Gud som den verkliga källan till vår existens. Det är den materiella uppfattningen av människan, och denna  speglas i allt väsentligt i Första Mosebokens andra och tredje kapitel, i Bibelns berättelse om Adam och Eva. Där beskriver författaren människan som materiell, med ett eget sinne, skild från Gud och dömd till synd och lidande.  

Men Bibeln börjar i Första Mosebokens första kapitel med en helt annan skapelseberättelse, en som är raka motsatsen till det!  Där säger en annan författare att Guds – Andens – skapelse är god, att människan i grunden är Andens avbild och att hon därför är andlig, inte materiell. Om vi tror att Gud skapar oss som materiella varelser – vilket är en vanlig uppfattning – då måste vi acceptera lidande och förlust som oundvikliga. Men Kristen Vetenskap gör klart att det är Gud, Anden – inte materien – som är vår verkliga skapare, att vår sanna identitet är andlig och god, samt att hälsa och frid är naturliga för oss eftersom vi är Guds idéer.

Det är till stor hjälp att klargöra skillnaden mellan materie och Ande. Många tror att människan är en blandning av materie och Ande, men i verkligheten är materie och Ande motsatser och kan aldrig blandas.  Kännetecknande för materien är att den tycks börja och sluta och innehålla både gott och ont. Ande däremot är det som är evigt, oändligt, och helt och hållet gott.  

Eftersom Gud känner oss som för evigt andliga, inte materiella, kan vi aldrig förlora de andliga kvaliteter som Gud uttrycker genom oss. De är eviga och inkluderar styrka, helhet, renhet, tankens klarhet. När vi förstår denna andliga sanning och öppnar vår tanke för Gud, upplever vi att Anden har en helande verkan i vårt dagliga liv.

Nu skulle någon kunna fråga: ”Varför tycks det ibland vara så svårt att bevisa och förverkliga denna sanning och bli helad?”  Jag har kommit på att en nyckel till svaret är det sätt på vilket vi uppfattar orden ”Jag” och ”Jag är”. Uppfattar vi dem som ord vilka handlar om oss som enskilda personer, eller förstår vi att de i grunden handlar om Gud? 

Termen ”Jag är” kommer från Bibeln. Den handlar om en insikt som Gud gav Mose när Gud beordrade honom att leda Israels barn ut ur Egypten och på så sätt befria dem från slaveri. Mose ber Gud att uppenbara sitt namn – sin natur, karaktär – för honom, så att han kan förklara för folket vad eller vem den gudomliga makt är som vill leda dem ut ur slaveriet. Gud svarar Mose: ”Jag är den Jag Är” ... Så skall du säga till Israels barn, Jag Är har sänt mig till er” (Andra Moseboken 3:14).  Vilket kraftfullt budskap!  Gud förklarade att universums andliga kraft och makt samtidigt är källan till allt liv – den enda källan, det enda JAGET eller ”Jag Är”.

Jesus levde i överensstämmelse med detta budskap; han började ofta sina böner med Gud – med att tacka Gud och att erkänna Guds absoluta makt!

Senare gav Anden, Gud, Mose de Tio Budorden, och när Kristus Jesus tillfrågades vilket av dessa bud som är det största i lagen, svarade han: ”Du ska älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, och med hela din själ, och med allt ditt förstånd” (Matteus 22:37, B 2000).  

Jesus levde denna absoluta hängivenhet!  Han började ofta sina böner med ett djupt tack till Gud och ett från hjärtat kommande erkännande av Guds absoluta kraft och makt. Sedan bevisade han denna makt genom att hela från synd, sjukdom, och död. Och märk väl, han betonade särskilt: ”Genom egen kraft förmår jag ingenting” (Johannes 5:30)  och, ”Anden ger liv, köttet förmår ingenting” (Johannes 6:63).

En del filosofier idag lär ut en annorlunda uppfattning. Enligt dem är det den mänskliga uppfattningen av ”jag”, som är det godas källa, snarare än Anden, Gud. Men denna tro, att var och en som enskild person är källa till det goda, medför att det finns miljarder mot varandra stridande versioner och uppfattningar av det goda.  Däremot är Gud EN och förenar hela skapelsen i sig själv. Anden är därför den enda verkliga källan till det goda, och Anden är oändlig.  

Ett studium av följande ord i boken Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften av Mary Baker Eddy (kapitel Ordförklaringar), gör klart att Gud är den stora och enda Jag Är:  GudFörnuft  [engelska Mind]Jag  och  Jag Är.  Utgår man ifrån att det endast finns EN Gud, kan det bara finnas EN ”Jag är”.  

Varje mänsklig tolkning eller tanke, som gör att vi tror vi har en egen intelligens och makt skild från Gud, utlämnar oss samtidigt åt begränsande tankar som ”jag saknar intelligens;  jag är maktlös;  jag är hjälplös;  jag är svag;  jag lider och är sjuk”.  Men dessa tankar är ingenting annat än lögner om din sanna identitet såsom en återspegling av Skaparen, Gud. De kommer inte från Gud. De kommer från det vilseledda sinnet och är ett antagande att det finns en motsats till det enda gudomliga Förnuftet [Mind].  

Närhelst vi ber över ett svårt problem och hör oss själva säga: ”Jag kämpar;  jag är orolig;  jag har ont” osv. kan vi alltid fråga oss: ”Är detta vad Gud säger?  Skulle det oändliga goda, den gudomliga Kärleken, säga detta till mig, eller låta mig säga detta till mig själv?” Och svaret är alltid, ”Nej, aldrig!”

M.B. Eddy förklarar: ”Varje mänsklig tanke måste instinktivt vända sig till det gudomliga Förnuftet [Mind] som sitt enda centrum och intelligens. Inte förrän detta  blir gjort kommer människan att vara harmonisk och uppleva odödlighet” (Miscellaneous Writings 1883-1896, s. 307-308). 

Effektiv helande bön, som den utövades av  Kristus Jesus, vänder tanken bort från en materiell självhet eller ett materiellt ”jag”. En sådan bön börjar istället med Gud!  Vetenskap och hälsa förklarar: 

”Den gudomliga Vetenskapens utgångspunkt är att Gud, Anden, är Allt-i-allt och att det inte finns någon annan makt, ej heller något annat Förnuft [Mind] – att Gud är Kärleken, och att Han därför är gudomlig Princip” (s. 275).  

Detta är effektiv bön, därför att den erkänner, förstår, och bekräftar Guds sanna natur och den verkliga källan till vårt liv och vår hälsa, nämligen: 

Gudomlig Ande,  gudomligt Förnuft [Mind], gudomligt Liv,  gudomlig Sanning, gudomlig Själ,  gudomlig Kärlek och gudomlig Princip

Dessa är kraftfulla synonymer för Gud, som M.B. Eddy framställer i sin bok Vetenskap och hälsa. Att be med dem hjälper oss att förstå och känna Gud. Vi kan – till exempel – bemöta negativa tankar om oss själva genom följande bön:  

”Tack, Fader-Moder Gud!  Du är Ande, substansen i din skapelse, oföränderlig, fullkomlig, harmonisk i varje detalj och funktion – i evighet.  Därför är mitt liv och min hälsa trygga i DIG.  Jag lever, verkar och är till i fullkomlig Ande.

”Tack, kära Gud!  Du är fullkomligt Liv – detsamma igår, idag och alltid!  Därför har lidandet aldrig haft någon historia i Dig och i Din andliga skapelse.  Jag är för evigt Livets återspegling.  Därför kan jag inte uppleva sjukdom, förfall eller död.  Ingenting i den gudomliga skapelsen kan upphöra att fungera, därför är harmonisk aktivitet alltid det naturliga för mig. 

”Gud, Du är mitt liv och källan till min rörelseförmåga.  Därför kan jag aldrig förlora min av Gud givna frihet.

”Eftersom det bara finns EN Gud, som är oändlig vishet, kan det bara finnas ETT Förnuft [Mind].  Det enda gudomliga Förnuftet [Mind] är alltid närvarande, alltid aktivt.  Det känner och ser enbart godhet, och jag återspeglar detta medvetande.  Du är det enda Förnuftet [Mind] som styr mig, därför är det  naturligt för mig att vara medveten endast om Ditt harmoniska styre.

”Tack, Gud!  Eftersom Du är Själen, källan till min identitet, är identiteten trygg och tillfredsställd. Den återspeglar skönhet, styrka och kreativitet”.

Vi kan be på detta sätt och hålla fast vid vad Gud är, för att bättre förstå vad  vi  i verkligheten är – Guds andliga återspegling. Denna bön är kraftfull och omedelbart effektiv.

M.B. Eddy förklarar: “Att leva på ett sätt som håller det mänskliga medvetandet i ständig förbindelse med det gudomliga, det andliga och det eviga, innebär att individualisera oändlig makt; och detta är  Kristen Vetenskap” (The First Church of Christ, Scientist, and Miscellany, p. 160).

När jag vid ett tillfälle kämpade mig igenom ett tumultartat förhållande, som hade fått mig att känna mig avskuren från Gud, föll jag handlöst till golvet. Det kändes som om något i ryggraden hade blivit förskjuten. Bönen gav till en början  omedelbar lindring; men tillståndet återkom, och under flera veckor förvärrades det. Till slut blev jag oförmögen att röra mig. Tidvis var smärtan så stark att jag inte ens kunde be. Men då insåg jag hur hypnotiserad jag hade blivit av att låta tankarna fokusera på självet och kroppen istället för på Gud.  Och då gjorde jag följande klart för mig: 

”Gud är det enda sanna Förnuftet [Mind] och kan inte bli felaktigt påverkad. Därför kan inte heller jag bli felaktigt påverkad eller invaggad i en tro på en självhet skild från Gud”.

När jag insåg detta började smärtan avta. Men jag förstod att jag inte kunde sluta där. Jag behövde se klart, hålla fast vid, att det är Anden som är min hälsas källa och därför min styrka; att frihet aldrig är beroende av något materiellt som muskler och ben, av en sjukdom eller olycka. Jag behövde sannerligen förstå att Guds kärlek fyller varje mänskligt behov, så att jag inte kunde sakna frid eller glädje; att Gud är mitt Liv och källan till min rörelseförmåga, därför kunde jag aldrig förlora min av Gud givna frihet.  

Jag lyfte mina tankar helt till Gud och höll fast vid det som är sant om Anden såsom Allt-i-allt. Jag tänkte på var och en av de sju synonymerna för Gud och vilka egenskaper de symboliserar när det gäller Guds natur. Jag höll fast vid att jag i verkligheten aldrig varit skild från Gud; att jag tvärtom i mitt sanna, av Gud skapade Jag, utan avbrott uttryckt de andliga egenskaper som de sju synonymerna förmedlar om Guds natur. 

Jag fortsatte att be på detta sätt i ungefär en timme och vägrade att tillåta en materiell bild av självet eller kroppen att nå min tanke ens för en sekund. 

Medan jag bad steg jag upp ur sängen och började städa mitt rum. Snart upptäckte jag att jag var helad, och det fullkomligt och permanent!  Detta var för några årtionden sedan.

Såsom Guds andliga skapelse återspeglar vår sanna identitet Gud, Anden, i vishet, renhet, hälsa, helighet, och evigt liv. Vi kan lära oss att förverkliga vår sanna natur som Guds andliga idéer och att hela, det vill säga återställa den ursprungliga helheten, såsom Kristus Jesus gjorde. 

Vi kan låta våra tankar, ord, och handlingar flöda från en insikt om Guds allhet och suveränitet och från vår oförstörbara enhet med det oändliga goda!

Häroldens syfte

År 1903 grundade Mary Baker Eddy tidskriften The Herald of Christian Science med ändamålet “att kungöra Sanningens universella aktivitet och tillgänglighet”. En ordbok definierar ”härold” som ”föregångare − en budbärare som skickas i förväg för att tala om vad som skall komma”. Denna definition ger en speciell mening åt namnet Härold. Den pekar dessutom på vår förpliktelse – en förpliktelse som gäller var och en av oss − att se till att vår tidskrift Härold uppfyller sitt syfte. Detta syfte är oskiljbart från Kristus. Och det var Jesus som först nämnde det (Markus 16:15) när han sade: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.”

Mary Sands Lee, Christian Science Sentinel, July 7, 1956

Lär dig mer om Härolden och dess syfte.