Det kan vara oerhört svårt när någon som står oss mycket nära går bort, men det är fullt möjligt att bli befriad från sorgens mörker! Istället för att bära på en känsla av separation kan vi vända oss till Gud och få en glimt av Guds aldrig upphörande kärlek och av Guds eviga andliga skapelse, som inbegriper var och en av oss.
När en väninna, som stod mig mycket nära och hade varit som en syster för mig, gick bort, hjälpte mig en klarare förståelse av hennes andliga identitet. Mary Baker Eddy, som upptäckte Kristen Vetenskap, förklarar i sin Bibel-baserade bok Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften att varje människa i grunden är andlig, skapad av Gud, Anden, och att denna vår andliga individualitet fortsätter i all evighet.
På en söndagsgudstjänst i en lokal Kristi Vetenskaparkyrka lyftes jag varsamt ur min sorg när denna högre bild av människan kom till mig. Att på detta sätt bli sufflerad av änglar definieras metafysiskt av Mary Baker Eddy som ”Guds tankar som kommer till människan”. Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften (s 581).
När jag lyssnade till veckotexten från Kristen Vetenskaps Kvartalshäfte var det som om texten från Bibeln och Vetenskap och hälsa var vald just för mig. Många av passagerna hade jag hört tidigare, men plötsligt kunde jag förnimma en djupare innebörd i dem.
Jag började förstå att min och min väninnas relation aldrig hade varit beroende av fysisk närvaro, och att jag i verkligheten inte heller nu kunde vara separerad från henne, eftersom hennes sanna liv är andligt och pågår ständigt.
Ett av citaten som blev tydligt för mig var från Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften: ”När varandet är förstått, skall Livet erkännas såsom varken materiellt eller ändligt utan som oändligt – såsom Gud, det universella goda; och föreställningen att liv, eller förnuft, någonsin har funnits i en ändlig gestalt eller det goda i det onda, skall bli tillintetgjord” (s 76). Jag förstod att jag måste släppa taget om föreställningen att min väninnas sanna liv någonsin existerat i en ändlig form.
Jag förstod också att jag måste se på mig själv inte som instängd i eller begränsad av en ändlig form, utan som Guds andliga uttryck.
Jag förstod att det inte fanns något avbrott i min väninnas sanna liv och att vår relation var oavbruten. När jag begrundade Guds Ande på ett djupare sätt och som allas eviga Liv, hjälpte mig detta att uppfatta vår sanna andliga enhet, som aldrig kan avbrytas.
Jesu Kristi förståelse av det eviga Livet – av det gudomliga Liv som ständigt pågår – var så påtaglig att han en gång blev förvandlad när han tog med sig tre lärjungar upp på ett högt berg (se Matt 17:1-3). Lärjungarna bevittnade hur han talade med Moses och Elias, som hade levt på jorden många sekler tidigare. Händelsen illustrerar det gudomliga Livet såsom ständigt pågående. Detta andliga Liv är ETT – Gud –, och det inbegriper Guds andliga och eviga återspegling, människan.
Jesus sade, ”Jag och min Fader är ett” (Joh 10:30). Denna andliga enhet med Gud är evig och sann för alla; och den inkluderar helt naturligt och för evigt vars och ens rätta relation till Gud och vår rätta relation till varandra.
Allt eftersom jag fortsatte att lyssna till denna inspirerade gudstjänst erfor jag helt utan egen ansträngning, hur mina materiella uppfattningar gav vika för en andlig förnimmelse av Livet.
Jag började se min väninna som en andlig idé i Gud, i det gudomliga Förnuftet [originalet: in divine Mind]. Det stod klart för mig att det var de andliga kvaliteter hon uttryckte som var substansen i hennes sanna identitet.
Ibland kan sorgens tyngd kännas överväldigande och oundviklig, och det kan finnas förväntningar från andra att vi sörjer, därför att djup sorg är ett tecken på vår kärlek för den som har gått vidare. Men Guds änglars budskap är med oss och ger oss en högre, andlig förnimmelse av kärlek. När vi är villiga att se våra nära och kära liksom oss själva i ljuset av den andliga verkligheten, öppnar sig en möjlighet att se klart. Vi kan då se de underbara och älskade egenskaperna som tillhör dem som gått vidare och som nu talar till våra hjärtan och ger oss glädje.
Vi existerar tillsammans i Guds kärlek, som är oändlig och därför alltid närvarande. Denna underbara förnimmelse av evig enhet beskriver Mary Baker Eddy i boken The First Church of Christ, Scientist, and Miscellany så här: ”Där Gud är kan vi mötas och där Gud är kan vi aldrig skiljas” (s 131).
Denna inspiration, som fyllde mig under gudstjänstens gång, rörde mig till tårar. För att undvika att dra uppmärksamheten till mig gick jag före sista psalmen och satte mig längst bak i salen. När jag sedan lyssnade på församlingens vackra sång lade en gudstjänstvärd märke till mitt tårindränkta ansikte och kom och satte sig bredvid mig för att sjunga. Inte nog med all inspiration från texter och psalmer – nu kom också Kärlekens ömma omsorg till uttryck genom en inkännande och uppmärksam gudstjänstvärd!
Inspiration, kärlek, godhet och medkänsla hade välsignat min väg genom min väninna. Nu hade de också kommit till uttryck denna söndagmorgon. Jag förstod att de alltid är närvarande och kommer till uttryck på ett oändligt antal sätt och vägar, och att ett öppet sinne ger oss förmåga att urskilja dem.
Denna förståelse växte sig allt starkare, liksom min känsla av närhet till min väninna. Den rotfästes alltmer i en djupare förnimmelse av den andliga verkligheten. Jag var säker på att Guds änglars budskap inte bara lyfte mina tankar utan även min väninnnas.
”Han känner vårt behov av tröst
och änglar sända skall
som skyddar oss från fall”
(Violet Hay, psalm nr 9 ur Christian Science Hymnbok)
Det kan vara så att vi hör Guds änglars budskap från olika perspektiv, precis som två människor som kan hänföras av en vacker solnedgång från två olika utsiktspunkter, men i Anden, Gud, är vi sammanlänkade av ett band som både kan förnimmas och konkret upplevas.
Denna vetskap ökade närheten till min väninna på ett mycket påtagligt sätt, långt mer än vad fysisk närvaro skulle kunna medge. Jag kände att jag genom det andliga ljuset kunde fortsätta att stödja och uppmuntra hennes fortsatta växande liksom mitt eget.
Mitt hjärta kändes inte längre som ett öppet sår. Det hade blivit en plats för Guds ömma kärlek och omsorg, ja t o m glädje. Den andliga atmosfären i kyrkan hade smält ner min sorg och ersatt den med det eviga Livets perspektiv.
Guds änglar – denna himmelska härskara av Guds tankar – är det som binder oss samman till en enhet, som är utan gränser, och som är evig, gudomlig och fullständigt verklig.
Guds kärlek är alltid verksam. Den öppnar våra ögon för den eviga existensens verklighet och harmoni som alltid är med oss, här och nu! När vi lämnar ett materiellt perspektiv blir vi mottagliga för Guds Ande; och det lyfter oss till en ny och andlig syn på allt.