En av de böcker jag senast läste har rubriken: ”Let Your Life Speak: Listening for the Voice of Vocation” – ”Låt ditt liv tala: Att lyssna till rösten av ditt kall” av Parker Palmer (San Francisco, CA:Jossey-Bass, 2000).
På sidan 4 fastslår författaren: ”Ett kall kommer inte genom viljan. Det kommer genom lyssnande. Jag måste lyssna till mitt liv och försöka förstå vad det verkligen handlar om – helt skilt från vad jag själv skulle vilja att det handlade om.”
Detta har visat sig vara sant under hela mitt liv, och mitt studium av Kristen Vetenskap har lärt mig hur jag omsätter detta i praktiken genom sådan bön som är ivrigt lyssnande. Varje gång jag gjorde upp planer i samband med mitt yrke visade det sig, att detta sätt att be och att lyssna förde med sig fullkomligt annorlunda och oväntade möjligheter. Jag lärde mig vid en mycket tidig ålder att bön i Kristen Vetenskap inte handlade om att be Gud om nya leksaker eller ett sällskapsdjur, utan att det gällde att lyssna för att höra vad Gud ville få mig att förstå. Men att skilja mellan tankar som kommer från Gud och andra tankar, kanske väl motiverade men viljeinriktade, har varit en fortlöpande upptäckt.
En erfarenhet från collegetiden är ett tydligt exempel. Jag fick inte det sommararbete jag hade hoppats på. Men när jag lyckats tysta ned röster av besvikelse, förvirring, fruktan och tvivel kunde jag uppfatta det andliga sinnets tankar eller den gudomliga rösten. Den hade hela tiden varit närvarande för att leda och styra mig, men jag hade inte varit medveten om det.
När jag fått det nedslående beskedet att jag inte längre hade något betalt arbete under sommaren, började jag be. Jag var i ett främmande land, hade mycket litet pengar kvar och returbiljetten hem var beställd för tre månader längre fram. Det var mitt sommaruppehåll från college och jag måste arbeta för att kunna betala min undervisning under den kommande terminen. Mina föräldrar hade nyligen skiljt sig och kunde inte hjälpa mig ekonomiskt, så det hade varit lönlöst att be dem bistå mig finansiellt. Jag vistades utomlands den senaste terminen och planerade att stanna i detta land för att fortsätta lära mig språket. Så − det nya beskedet var inte välkommet!
Men jag hade lärt mig så mycket om Gud under min tid utomlands att någonting sa mig att detta var just ett tillfälle att bevisa vad jag hade lärt mig i Kristen Vetenskap. Jag visste att bön och lyssnande i Kristen Vetenskap är mycket mer än det som allmänt kallas ”positivt tänkande”; de är mycket högre och kan leda till de åtgärder man bäst behöver.
Under tiden jag varit hemifrån hade jag ofta lyssnat i bön och förlitat mig mer och mer på Gud som källan till försörjning, tröst och gemenskap. Att ägna mig åt Kristen Vetenskaps bibelstudier hade blivit särskilt hjälpande för mig. Dagen då jag mottog det nedslående beskedet om arbetet hade jag just läst dessa rader: ”Jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet. När jag vaknar vill jag mätta mig av din åsyn.” (Ps. 17:15). Jag hade skrivit i min dagbok denna morgon: ”Jag önskar förstå detta slags tillfredsställelse. Hur kan jag vakna upp och se Gud?”
Att skriva dagbok har alltid varit en hjälp för mig när det gällde att nedtysta tankar som försöker distrahera från inspiration och från att höra Guds röst. Det hjälper att organisera tankarna till att fokusera på andliga idéer. Och därför skrev jag ned citat från Bibeln eller från Mary Baker Eddys skrifter varje dag jag var utomlands. Sedan tillämpade jag dessa budskap i det dagliga livet. Jag hade arbetat på att memorera några av dessa citat så att jag kunde ha dem som verktyg närhelst jag behövde dem. Ett av dessa citat var hämtat från Psaltaren:
”Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning ytterst i havet,
ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
Säger jag: ’Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig’,
så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen”.
(Ps 139:7-12 Sv.Folkbibeln)
Jag insåg: Var jag än skulle befinna mig de nästa tre månaderna skulle jag inte vara skiljd från Gud, därför att ingen enda människa någonstans kan vara skild från Guds kärlek och omsorg. Och fastän jag verkligen önskade att jag kunde förutse hur min sommar skulle komma att utvecklas, visste jag att denna fråga var sekundär. Främst var min allvarliga önskan att få uppleva att Guds löften var sanna för mig och för var och en.
Genombrottet kom när jag höll fast vid Guds allhet. Det hjälpte mig att tysta min oro, så att jag förmådde lyssna till ny inspiration. I stället för att sitta på mitt rum och grubbla över det som verkade vara ett förlorat tillfälle, fick jag en ingivelse att besöka ett vittnesbördsmöte i en Kristen Vetenskaps kyrka. Efter mötet blev jag inbjuden att följa med några av kyrkans medlemmar. En av dem frågade mig var jag skulle tillbringa natten. När jag sa att jag inte var säker, insisterade hon på att jag skulle komma och bo hos henne och hennes familj. Jag tog emot denna inbjudan, och det resulterade i att jag fick en plats där jag kunde bo också resten av min tid i detta land! Den generositet denna familj visade mig då, har blivit till en impuls för mitt eget handlande idag.
Jag hjälpte till i hemmet med allt jag kunde, som t. ex. hushållsbestyr av olika slag. Och jag gjorde det av eget initiativ och med glädje! För första gången i mitt liv behövde jag inte arbeta oavbrutet, och jag fann mer tid för studier och bön; också det var en välsignelse. I stället för att vara orolig för att inte ha ordnad inkomst, upptäckte jag att den frid jag fick genom mina studier och stillhet kändes ännu värdefullare än att tjäna pengar.
Att vara ett Guds uttryck kom att betyda att ha alla de kvaliteter som fordras för att möta varje behov. Mary Baker Eddy skrev i sitt banbrytande arbete Vetenskap och hälsa med nyckel till skriften, ”Vi måste blicka djupt in i verkligheten i stället för att godta endast det yttre av tingen” (s. 129). Att se djupare innebär att identifiera problemet på ett korrekt sätt och att inte se våra utmaningar enbart som mänskliga problem, som vi ber Gud att lösa. I grunden är varje problem en kallelse att upptäcka det arbete som Gud redan har gjort. Att inse att svaret redan är på plats kan bringa våra tankar i överensstämmelse med möjligheter som vi inte tänkt på förut. Detta hjälper oss att identifiera våra liv med en grund som är stark i stället för svag; med det som alltid redan finns i stället för med det som fattas; med det som är framgångsrikt istället för med det som misslyckas.
Genom att inte bo hemma var jag tvungen att tillbringa mycken tid med att lyssna i bön; jag fick förlita mig alltmer på Gud som min källa för tillgång, för tröst och gemenskap.
Bön, som ett lyssnande på djupet och ett medel att åsidosätta personlig vilja, hjälper oss att inte falla för tomma förhoppningar. Den leder till medvetandet om att vi är ETT med Anden, som är livets verkliga substans. Precis som försörjningen – ”manna” − kom ur den gudomliga källan till Israels barn när de vandrade i öknen, så är Gud också vår källa till allt vi behöver för vår existens. Fastän jag inte visste hur dagen skulle sluta när jag gick till mötet i kyrkan, så hade jag genom att lyssna till Guds röst och lita på Gud fått en tydlig förvissning om att svaret skulle komma till mig. Och inbjudan att stanna hos dem, som jag sedan fick av familjen i kyrkan, visade sig vara ett mycket bättre svar på bön än vad jag någonsin hade kunnat planera på egen hand.
Att be för min egen finansiella situation och mitt eget välbefinnande var också en kallelse till att förstå globala frågor på ett mer andligt sätt. Aposteln Paulus försäkrade Korintierna, ”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni får det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt” (2 Kor 8:13,14). En definition av ordet överflöd innefattar orden välgång och ymnig. När våra böner börjar med att tacka Gud för hans överflöd, rör vi oss bortom uppfattningen av oss själva eller andra som offer för omständigheterna. Vad än vårt banktillgodohavande visar, finns det många sätt att återspegla överflöd på. Vi kan t. ex. med en överflödande önskan att vara en god lyssnare (både till Gud och andra!) hjälpa en vän eller granne vid behov.
När jag återvände till skolan på hösten hade jag erfarit Guds rika välsignelse – inte enbart genom mina älskvärda värdar och de insikter jag fått genom att leva tillsammans med dem; men min mor hade flyttat och börjat arbeta i en annan stad, vilket för henne bland annat var ett steg framåt finansiellt. När jag kom tillbaka till skolan fann jag ett extra arbete; men detta arbete kändes aldrig som en börda, eftersom jag visste att Gud hade lett mig till det. Mest värdefullt av allt var emellertid den träning jag fått denna sommar i att lära mig lyssna till Guds röst både medvetet och djupt, och att lägga egenviljan åt sidan. Mycket förändrades för mig under det följande året; men det som förblev konstant var denna nya tillförsikt, att vanan att lyssna till Gud kunde leda mig vidare, vad det än gällde.
När jag vid olika tillfällen i mitt liv har varit utan stadigvarande arbete eller fått acceptera ett arbete som inte motsvarade vad jag kunde ge, har jag sett situationen som ett tillfälle att fästa mina tankar mindre vid den aktuella uppgiften och mer på idéerna från mitt andliga morgonstudium. Ofta har jag blivit nyfiken och inte kunnat vänta tills jag fått en paus under dagen för att kunna slå upp något ställe eller avsluta läsningen av ett kapitel i Vetenskap och hälsa. Och vid upprepade tillfällen kunde det, som först såg ut som en återvändsgränd, vändas till något mycket mer underbart än jag kunnat föreställa mig! Allt som behövdes för detta var litet tålamod och uthållighet i att lita på Gud och att tacka för den fullhet och fullkomlighet som kännetecknar allt som Gud förser oss med – att tacka även innan vi mottagit det!
Att börja med att lyssna i bön från en utgångspunkt av överflöd innebär att vägra se sig själv antingen som någon som har fråntagits täckande tillgång eller som är utsatt för mer arbete än han orkar med. När vi bejakar att våra behov blir mötta genom det som Gud kommer att visa oss, medför detta att vi alla kan höra de vishetens budskap som Gud oupphörligen vill inspirera oss med.