Emily Faulkner, som har en universitetsexamen i globala studier, lever i en unik mental skärningspunkt. Å ena sidan har hennes utbildning låtit henne göra en djupgående analys av några av de mest pressande frågor som vår planet står inför. Å andra sidan har hennes studium och praktik av Kristen Vetenskap lärt henne att den mest effektiva problemlösningen inte börjar med att dyka ner i problemet utan med en grundlig förståelse av Gud och Guds godhet - vilket i sin tur kan leda till helande. Jenny Sawyer från Christian Science Sentinel satte sig ned med Emily för att prata om hur det är möjligt att hålla sig informerad om globala frågor och samtidigt be effektivt över dem.
Jenny: När vi först tog upp detta ämne nämnde du att det finns ett särskilt ord som är viktigt att förstå för att både hålla sig informerad och be effektivt vid globala utmaningar. Det ordet är förnekande. Kan du säga några ord om de två olika betydelser det ordet kan ha i olika sammanhang − dels när det gäller globala frågor och dels när man använder det i Kristen Vetenskap.
Emily: I mina studier har jag funnit att det finns en knepig – men viktig – skillnad. Såsom ordet tillämpas på globala frågor är förnekelse en reaktion som ofta har sitt ursprung i rädsla eller i en känsla av maktlöshet att inte kunna göra någonting för att lösa problemen. Människor låtsas ofta att problemen inte existerar eller slår dem ifrån sig när de inte känner sig kapabla att hantera dem.
Jag gick nyligen en kurs i globala frågor, där jag konfronterades med problem som t.ex. våld mot kvinnor, fattigdom, klimatförändringar och så vidare – frågor som berör hela världen. Även om dessa frågor förmodligen aldrig kommer att beröra mig på samma extrema sätt som de påverkar många andra, anser jag att vi har ett ansvar gentemot våra bröder och systrar på denna planet att hålla ögonen öppna för vad som händer. Vi kan inte förneka existensen eller omfattningen av de utmaningar som människor ställs inför; men som kristen-vetenskapare har jag lärt mig av de helanden jag själv haft, att andligt helande blir svårare om man fångats av detaljerna i ett problem. Om du är djupt inne i problemet är du inte klart medveten om Gud, eftersom Gud är helt och hållet god och inte har något att göra med problem. Gud är inte deras upphov. Och detta sista uttalande är ett annat sorts förnekande, nämligen att något som inte är gott har en absolut [slutgiltig, allmängiltig, evig] verklighet. Det som löser problemen och helar är att bli medveten om Guds godhet och om det godas allmakt.
Jenny: Ja, detta förnekande är ett förnekande som skapar något positivt, eller hur? För om du är fullt upptagen med att erkänna Guds överlägsenhet lämnar det intet utrymme för ett erkännande av en annan makt än det goda.
Emily: Alldeles riktigt. Så ibland fick det mig att ställa frågan: "Hur kan du erkänna människors kamp och uttrycka medkänsla samtidigt som du förnekar existensen eller kraften i något annat än Guds ständigt närvarande, helande kärlek?"
I mitt studium av Kristen Vetenskap blev det nyligen klart för mig att Jesus aldrig förnekade att det fanns problem. Han ignorerade dem inte; han slätade inte över dem. Och ändå lät han aldrig tynga ned sig av människors problem; hans svar var alltid att lösa dem.
Vi står inför skrämmande globala problem; men den gudomliga Kärleken har svar.
Jag tänker på berättelsen om Jesu möte med kvinnan vid brunnen och hur han intuitivt kände till omständigheterna i hennes liv. Med tanke på att hon inte hade levt ett moraliskt liv, sa han till henne: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” (Johannes 4:17, 18, Bibel 2000). Så, Jesus uppfattade det som behövde helas [förändras] i hennes liv och han var inte rädd att säga som det var. Om han hade förnekat att det fanns problem, skulle han inte ha upptäckt hennes behov av inre förändring. Men han hade också en klar andlig insikt om Guds makt, nåd och kärlek som helade och frälste [befriade] kvinnan.
Jenny: Vad du säger väcker frågan, om inte den gemensamma nämnaren mellan medvetenhet om världsfrågor och ett perspektiv som helar är kärlek – godhet – som inspirerar oss att bry oss tillräckligt mycket om andra för att vilja hjälpa dem; kärlek – godhet – som driver oss att be kontinuerligt på ett sätt som inte bara skummar ytan av en fråga utan verkligen tränger ned till roten för allt ont, den rot som utgör grunden för några av dessa globala problem.
Emily: Jesus sa till sina anhängare att det som är viktigast är att älska Gud och älska andra som sig själv. Jag tror detta betyder att vi inte ska ignorera de negativa händelserna, inte bara låta dem virvla förbi i rubrikerna, utan faktiskt stanna upp och be när vi står inför dessa globala utmaningar.
För mig betyder detta att grunda min bön på det faktum att det finns ett svar. Jag vet att mina böner kommer att besvaras, därför att de bygger på förståelsen att Gud är god och har all makt. Det betyder inte bara att lyssna efter idéer från Gud som tröstar mig själv i min egen bubbla av relativ säkerhet och sedan gå vidare. Det är i stället att lyssna efter de idéer som är det andliga motgiftet till vad problemet just då än må vara. Den här typen av lyssnande inte bara hindrar oss från att reagera negativt. Det öppnar oss också för svar, lösningar och helande.
Jenny: Så vad tror du kan vara till hjälp att hålla oss informerade utan att vi blir påverkade eller överväldigade av de tillstånd som du nämnde?
Emily: Jag älskar att läsa The Christian Science Monitor. Denna internationella tidning hjälper mig att förena min dubbla önskan att vara både globalt och andligt medveten. Det känns alltid som att Monitor tittar på frågor genom en andlig lins, eller åtminstone en framstegsorienterad lins, som på ett mer naturligt sätt gör att jag vänder mig till bön. Och när jag väl är där är det lättare att ta emot information och vara andligt lyhörd för den.
The Christian Science Monitor hjälper mig också att bearbeta nyheterna mer produktivt, eftersom den verkligen försöker undvika en polariserande strategi för journalistik. Därför kan jag läsa en artikel och inte känna av den självrättfärdiga impuls som kommer till alla – ”Jag har rätt och de har fel” – den reaktion med vilken olika individer eller nationer hanterar svåra frågor. Problemet med den reaktionen är att i det ögonblick som vårt eget ”jag” blir involverat försvinner Gud plötsligt ur bilden.
Å ena sidan kanske vi verkligen tror att vi har svaren. Men å andra sidan, om vi är fokuserade på våra åsikter och vår rättvisa (och alla andras felaktighet), stänger det dörren till Guds oändliga intelligens och visdom. Självrättfärdighet kapar faktiskt av oss från de bästa lösningarna och lägger bördan på oss själva. Och jag tror det är därigenom som vi också börjar reagera negativt och känner oss överväldigade av problemen.
Det jag älskar med Kristen Vetenskap är att den förklarar att den universella lagen om Kärlek [godhet, att vilja andra väl] som är ett annat namn för Gud – är verksam för oss alla och välsignar oss alla. Så det betyder att det måste finnas lösningar som inte innebär att en sida vinner och den andra sidan förlorar. Jag älskar hur Mary Baker Eddy förklarar detta i Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften: ”Kärleken är opartisk och universell i sin anpassning och i sina gåvor. Den är den öppna källan som ropar: ´Upp, alla ni som är törstiga, kom hit och få vatten´” (s. 13).
Vi står definitivt inför några skrämmande globala problem, men mig säger dessa rader att vi också har en möjlighet att se och uppleva att gudomlig Kärlek ständigt är verksam och ger svar. Detta kräver allas vakenhet och aktiva bön – vår kärlek. Men vi är utrustade för att möta utmaningen. Eftersom var och en av oss är skapad till att att vara en bild eller ett utryck för Kärleken, Gud, vet också alla inom sig, på vilket sätt vi ska uttrycka den godhet, som är Gud.