”Hur mycket älskar Gud mig?”
frågade jag min mamma en dag när vi gick på stranden.
”Mer än alla sandkorn,”
djupare än havet.”
”Hur stor är Guds kärlek?”
frågade jag min pappa på toppen av en hög kulle.
”Större än allt som växer nedanför,
mycket större än himlen.”
”Hur känns Guds kärlek?”
undrade jag där jag låg i sängen
medan jag såg den rosa solen gå upp.
Då kände jag värmen och ljuset
som mina gardiner inte kunde stänga ute.
”Men vad händer om jag gör något dumt?”
frågade jag min pappa.
”Älskar Gud mig lika mycket då?”
då gav pappa mig en stor kram och sa.
”Alltid, och om och om och om igen”
Hur kan det vara så?
frågade jag medan vi tittade på natthimlen
som var upplyst av stjärnor.
Gud ser inte mörkret, det är ju inte du.
Det Gud ser är stjärnan i dig, det som är du.
”Hur vet du att Gud älskar mig mamma?”
”Gud visar det för mig varje dag.
Min kärlek till dig visar mig vad Gud ser hos dig.
Du är älskad på alla sätt.”