Min chef hade bett mig att utföra något som var oetiskt och frågan som malde runt i mitt huvud var: Är det här verkligen den du vill vara?
Jag visste att svaret var nej, men jag kunde inte se någon lösning. Jag arbetar på ett lager som tar emot och säljer exklusiva och mycket dyrbara varor och det vilar därför ett stort ansvar på oss att vara ytterst varsamma när vi handskas med dessa. Saken var den att en nyanställd - fortfarande under upplärning - hade öppnat en av de dyraste varorna i vårt sortiment. Olyckligtvis, skar hon för djupt in i paketet och orsakade därmed en allvarlig skada.
Min chef som var på plats på lagret, såg det hela hända; och eftersom varan som skadats var så dyr, tyckte han att man borde förvärra skadan och få det att se ut som att skadan uppkommit i samband frakten.
I mina arbetsuppgifter ingår att skicka e-mail till dem som beställt varor och informera om fraktskador. Efter att min chef hade gjort ytterligare åverkan på varan i syfte att förhindra att skulden skulle kunna läggas på oss, fick jag i uppdrag att skicka iväg ett sådant e-mail. Hela mitt inre gjorde uppror och jag drabbades av en intensiv känsla av motvilja vid blotta tanken på att utföra detta.
Under min uppväxt var det en självklarhet att ha hög moral och att inte bara följa med strömmen när det gällde att tänka. Som kristen-vetenskapare har jag alltid tyckt om tanken att Gud är livets gudomliga Princip. För mig står denna gudomliga Princip för andliga lagar, ärlighet och ordning. Därför vill jag alltid kunna uttrycka dessa egenskaper under alla omständigheter, för då känner jag mig nära Gud, så att jag närhelst jag behöver det kan bli ledd till att göra det som är rätt. Men i detta fall kände jag att jag inte kunde göra det och att min chefs handlande hade förhindrat det.
Under lunchen ringde jag till min pappa och grät, jag kände mig förvirrad och osäker och visste inte vad jag skulle ta mig till. När vi pratade igenom det hela kom jag att tänka på Mary Baker Eddys poem ”Feed my Sheep” (”Herde över höjden brant, led mig när jag går”) där speciellt vers 3 stack ut. Den går så här:
”Om triumfer eller gråt
Göra mörk vår dag,
För till fållan lammen små,
I din famn dem tag!
Föd var hungrig hjärtat läk,
tills i ljus de gå;
Rena, vita såsom ull,
Herde du dem två*. ”
(*tvätta)
Det kändes som om jag var ”smutsig”, att jag hade gjort fel som hade skickat iväg det där mailet; men jag fortsatte att be hela dagen och förlitade mig på att Gud skulle ”tvätta mig ren” och leda mig till vad än jag behövde för att allt skulle bli rätt.
Senare samma eftermiddag blev jag hemskjutsad av företagets ägare och jag kände att det var rätt läge att fråga vilka beslut som hade fattats i denna sak. Under vårt samtal kom det fram att på grund av den höga kostnaden för vårt lager, så ansågs det vara den lättaste lösningen att helt enkelt säga till det ursprungliga företaget att ersätta den skadade varan genom att skicka en ny.
Nu visste jag inte vart jag skulle ta vägen! Jag kände sedan tidigare ägaren och hans familj och förknippade dem med hög moral, etiska värderingar, och jag visste dessutom att de arbetade extremt mycket. Men utifrån det ägaren just hade sagt, var det svårt att känna igen de egenskaperna. Den kvällen när jag kämpade för att komma på vad jag skulle göra, började jag att be för att se dem och deras egenskaper som Gud hade skapat dem, nämligen såsom ett uttryck för den gudomliga Principen, för ärlighet och rätt handlande. Jag förstod att det som skulle kunna lösa situationen var att hålla fast vid det goda i dem och att detta skulle hjälpa till att ändra vilket felaktigt beslut som helst som redan hade fattats.
Nästa morgon kände jag att det rätta var att gå och tala om för min chef att jag aldrig någonsin mer var villig att skicka ett ohederligt email. Han svarade att han respekterade min önskan och lite senare fick jag höra att ägaren och min chef hade pratat med varandra och att de hade förstått hur jag kände. Jag uppskattade förstås detta, men jag fortsatte ändå att be för att se klart att alla människor är uttryck för den gudomliga Principen.
Senare, när ägaren skulle lämna lagret för dagen, kom han ut för att säga hejdå och passade då på att nämna att lagret hade beslutat sig för att ta på sig hela ansvaret för den skadade varan. De hade valt att göra det rätta! Jag kände hur jag förvandlades till ett enda stort leende. Glädjen jag kände över att ha stått upp för det som är rätt även om det kändes obehagligt, var överväldigande!
Den här erfarenheten påminde mig om berättelsen om Moses i Bibeln, och om det mod han uttryckte i Egypten när han mötte betydligt större utmaningar med en tyrannisk kung. Jag tänkte på det mod Moses visade när han fick Guds uppdrag att leda Israels barn ut ur slaveriet i Egypten. Även om det hade varit lättare eller mindre obehagligt att undvika dessa utmaningar, vek han inte undan! Han bevisade att Guds makt och kraft alltid backar upp när våra tankar fylls av en önskan att göra det som är rätt.