Varje vår i Västra Australiens vildmark förekommer den mest bedårande uppvisning av vilda blommor. En blomma, kallad den Eviga, täcker bokstavligen röda jorden med skära och vita pappersliknande tusenskönor (bellis). Jag hade alltid önskat att driva dessa blommor från frö i min trädgård, men de hade aldrig grott. Ifjol i vårt nya hem spred jag hundratals Everlasting frön enligt beskrivningen på paketet. Denna gång, med allt det myckna regnandet, grodde fröna och jag gladdes åt att se dem växa, bli höga och starka.
Men så en dag började alla knoppar böja sig, och jag tänkte att det fattades någonting. Jag kontaktade fröleverantören, och hon sa att ingenting var fel, men att detta är precis vad som händer innan de blommar. Och mycket riktigt – snart slog de ut.
Eternellerna hjälpte mig att se hur viktigt det är att undvika förutfattade meningar, som leder oss till felaktiga slutsatser.
Jag förstod att denna läxa kunde appliceras andligt också. Vi behöver inte förledas att tro att någonting är fel eller saknas i Guds andliga skapelse.
”För en rätt bevisföring bör det inte finnas mer än ett faktum inför tanken, nämligen andlig tillvaro”, konstaterar Mary Baker Eddy i sin bok Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften (s. 492).
Förståelsen att Gud är god och var och en av oss är Hans andliga återspegling visar oss vår sanna fullkomliga andliga identitet; omvänt förklarar Vetenskap och hälsa: ”Grunden till dödlig disharmoni är en oriktig uppfattning om människans ursprung” (s. 262).
Kristus Jesus bevisade genom sitt helandearbete, att vi är det oändliga andliga uttrycket för Guds godhet.
Vår andra dotter hade ett helande som åskådliggör sanningen om människans fullkomlighet och människans andliga ursprung.
När hon föddes hade hon ett födelsemärke på kroppen. Jag tog det lättsamt genom att kalla det hennes ”jordgubbe”. Jag såg till att det inte syntes och gömde det under hennes kläder. Jag bad av och till för att kunna förstå hennes fullkomlighet och jag bekräftade att en Guds skapelse inte hade något fel.
En dag såg min far märket, när vi besökte honom i samband med en resa till ett annat land. Han är inte kristen-vetenskapare, och med kärleksfull omsorg sade han att det såg ut att kunna vara något mera allvarligt.
Jag insåg att speciell bön var nödvändig och jag började ivrigt be för min dotter på ett kristen-vetenskapligt sätt.
Strax efter att vi återvänt hem tog jag en promenad med mina döttrar och deras vän. De ville båda gå och bada men jag hade inte tagit med några baddräkter åt dem. Eftersom de var under tre år sa jag att de kunde bada i sina underkläder. När jag tog av min dotter kläderna och förstod att födelsemärket skulle synas tvekade jag och tänkte säga åt henne att hon inte fick bada.
Men plötsligt genomfors jag av en stark känsla av kristen kärlek, och jag kände klart att det var rätt för henne att ha en glädjefull stund och att bada med sin syster och sin vän. När jag såg henne springa ut i vattnet, hade jag en klar förnimmelse av hennes andliga oskuld och renhet; jag såg Guds fullkomliga och rena skapelse såsom för evigt ett med sin Fader-Moder Gud, utan besvärande märke vid födelsen. Vetenskap och hälsa uttrycker det så väl: ”Den gudomliga Vetenskapen driver undan villfarelsens moln med Sanningens ljus, lyfter förlåten och visar, att människan aldrig har blivit född och aldrig dör utan samexisterar med sin skapare” (s. 557).
Hon fick ett fullständigt helande. Nästa gång jag tittade på min dotters kropp såg jag att födelsemärket var borta. Min fars fruktan var också borta.
Vår dotter är nu en vacker kvinna utan spår av födelsemärke.
Den fullkomlighet, som Gud ger, tillhör alla Guds barn. Den tillhör var och en!
