Skip to main content Skip to search Skip to header Skip to footer

2010

Förr brukade jag ögna igenom Kristen Vetenskaps tidskrifter för att leta efter de ”största” helandena och brydde mig inte om artiklar som inte verkade fullt så märkvärdiga eller coola. Det var bara nyligen jag lärde mig att även de minsta utmaningarna i livet kan bli till de ”största” lärdomarna.

När jag tog klassundervisning i Kristen Vetenskap lärde jag känna Gud genom Hans attribut, de egenskaper som uttrycker Hans natur. De var till stor hjälp när det gällde att förstå min sanna natur som Guds avbild.

En jul för några år sedan var min familj och jag tillsammans med flera gäster i vår stuga i Blue Mountains i östra Oregon. Vi har fått många andliga lärdomar om Guds omsorg om vår familj när vi vistats där och just den här semestern var inget undantag.

”Behöver du inte en riktig praktiserande?” Det var min första reaktion. Jag stod och diskade när jag hörde hur min mormor enträget ropade på mig.

Har du någonsin sett en stor ek med grenar som sträcker sig flera meter i alla riktningar? De är enorma, massiva och väger flera hundra kilo. Jag har ofta förundrad frågat mig varför grenarna inte går av.

När det handlar om bön är det förbluffande hur upptagna vi har blivit av vår egen personliga förmåga att be en verkningsfull bön. Vi kan till exempel bli väldigt distraherade av att undra om vi använder rätt ord.

Att leva för att välsigna andra. Kan det finnas något högre och mer tillfredsställande mål? Tänk dig en värld fylld med människor vilkas högsta önskan är att hjälpa och välsigna andra! Skulle inte det vara lösningen till en del av den destruktiva självupptagenhet som ligger bakom mycket av dagens allvarliga personliga och globala problem? Skulle det inte hjälpa till att göra människor mindre frustrerade och rädda, ge mer balanserade relationer, och därigenom åstadkomma helande? Det kan se omöjligt ut i vår ofta våldsamma och oroliga värld att en allmän, gemensam önskan att hjälpa och välsigna andra skulle åstadkomma global lycka.

Vad skulle skräckfilmsregisörer göra utan nattscener? I filmens värld – och alltför ofta i det verkliga livet – är natten den tid då spöken och oknytt härjar. Det är också då ängslan och oro kommer upp till ytan för många människor och sömnen flyr, när ensamheten tycks större, olösta konflikter tornar upp sig och människor känner sig sårbara och mottagliga för sjukdomar.

Studera nyhetsrubrikerna i nästan vilket land som helst och man kan antagligen se en osäkerhet i fråga om anställningsförhållanden, regeringsärenden, hälsovård, ekonomi, husmarknad och utbildning. Många undrar: Vart är vi på väg? Vad kommer att hända mig när vi kommer dit? Människor som möter stora förändringar på något område – från antiken till depressionen på 1930-talet, världskrigen, nutida konflikter som 9/11 eller därefter – har ställt sådana frågor.

Häroldens syfte

År 1903 grundade Mary Baker Eddy tidskriften The Herald of Christian Science med ändamålet “att kungöra Sanningens universella aktivitet och tillgänglighet”. En ordbok definierar ”härold” som ”föregångare − en budbärare som skickas i förväg för att tala om vad som skall komma”. Denna definition ger en speciell mening åt namnet Härold. Den pekar dessutom på vår förpliktelse – en förpliktelse som gäller var och en av oss − att se till att vår tidskrift Härold uppfyller sitt syfte. Detta syfte är oskiljbart från Kristus. Och det var Jesus som först nämnde det (Markus 16:15) när han sade: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.”

Mary Sands Lee, Christian Science Sentinel, July 7, 1956

Lär dig mer om Härolden och dess syfte.