Du och jag kanske aldrig möts ansikte mot ansikte. Men vi har säkert rest tillsammans, kanske en hel del.
Måndag, den 7 juni, började verkligt tidigt för mig – omkring halv fem på morgonen. Jag packade och körde 45 minuter till St.
Jag hade sökt efter Gud länge, men jag visste inte hur jag skulle finna Honom. Så jag bad att Gud skulle visa mig vägen.
En släkting f rån San Francisco besökte mig i Helsingfors 1980. Jag tog henne med till en uteservering – det var sommar.
Jag blev intresserad av Kristen Vetenskap och tog klassundervisning därför att jag hade en outsläcklig längtan efter att komma underfund med vad det är som helar. Vid den tiden sökte jag inte helande för mig själv eller någon i min familj.
Jag var ateist. Det hade jag varit sedan jag avslutat högskolan.
”Du kan! OK, simma till mig nu. Sparka litet mer den här gången.
År 1974 kände jag mig dragen till Kristen Vetenskap eftersom jag tyckte att den gav en vettig förklaring om Gud och Hans förhållande till vart och ett av sina barn – inklusive mig. Jag hade uppfostrats i en traditionell religion och hade kommit att tvivla på Guds existens.
I vintras tappade jag bort min pärm, min anteckningsbok och planeringskalendern som jag använder varje dag i skolan. Jag behöver dem verkligen.
Om någon hade sagt mig att jag en dag skulle vara praktiserande (själavårdare) i Kristen Vetenskap, skulle jag ha skrattat åt tanken. När jag gått ut gymnasiet var min närmaste tanke: ”Hurra! Jag behöver aldrig sätta foten i en Kristen Vetenskaps kyrka igen!” Fri och oberoende – varför binda sig till en kyrkoorganisation? Jag beslöt mig för att jag skulle ha kul.