”Behöver du inte en riktig praktiserande?”
Det var min första reaktion. Jag stod och diskade när jag hörde hur min mormor enträget ropade på mig. Jag sprang till hennes kontor och fann att hon hade svårt att andas. ”Fort”, sade hon, ”be för mig”. Hon hade svåra smärtor i bröstet och saknade känsel i ena armen.
Jag var stel av skräck. Jag hade just slutat gymnasiet! Hon var praktiserande i Kristen Vetenskap. Jag hade alltid vänt mig till Gud för att få hjälp, som hon hade lärt mig, men inte för en annan människa. Jag hade haft snabba helanden från körtelfeber, ett brutet ben, en vrickad fotled, huvudvärk, menssmärtor och brännskador. Så jag visste att vetenskaplig bön i Kristen Vetenskap hade verkan. Men vad min mormor upplevde kändes som mer än jag mäktade.
Mest av allt var jag rädd att svika henne. Det var då jag sade: ”Behöver du inte en riktig praktiserande?”
”Jag har inte tid. Sätt igång och be.”
Min kärlek till henne var mycket större än min rädsla, så jag bad till Gud, som är Kärleken själv.
Jag upprepade sanningar till henne om Hans närvaro och makt – att bara Hans godhet var verklig, att eftersom Gud var hennes liv var hon helt andlig. Sedan sade jag högt ”den vetenskapliga framställningen av varat” som Mary Baker Eddy skrev i Vetenskap och hälsa. Efter ett tag började mormor upprepa den med mig. Den börjar med att bekräfta att ”det finns intet liv, ingen sanning, ingen intelligens, ej heller substans i materien” (s. 468).
Vi blev båda lugnare och jag kände att fruktan bleknade bort. Jag kommer ihåg att jag var medveten om att den gudomliga Kärleken var den enda makten och att min mormor var trygg där och då. Jag påminde henne att hon alltid hade sagt att tacksamhet var viktig. Jag frågade om det fanns något hon kunde vara tacksam för just då. Hon tittade på mig med ett halvt leende och sade: ”Ja, jag antar att jag kan vara tacksam för att det här inte är verkligt.”
Jag kände mig som ett villigt vittne till Guds fullkomliga, helt andliga skapelse – som var den enda verkliga. Denna andliga skapelse inkluderade min mormor. På bara några ögonblick reste hon sig, helt återställd, utan att behöva tid att återhämta sig. Alla symptom var borta. Hon tackade mig för hjälpen och gick tillbaka till sitt skrivbord. Hon levde i tjugo lyckliga år till vid god hälsa och delade med sig av sin kärlek till Gud genom att hjälpa andra genom bön i Kristen Vetenskap.
Den dagen stärktes min övertygelse om bönens praktiska och omedelbara makt. Inför Guds närvaro kan det inte finnas smärta eller sjukdom. Min mormor visste detta. Och jag började också veta det och dela med mig av min växande kärlek till Gud och Kristen Vetenskap till mina vänner. Ett tag senare insåg jag att detta hade varit det första av en lång rad tillfällen att hjälpa andra i bön. Min förlitan på Guds närvaro och makt gjorde att helande kändes naturligt. Och mina vänner bad vid flera tillfällen att jag skulle be för dem.
Min mormor, som jag växte upp hos, var den mest kärleksfulla människa jag kände. Jag ville känna Gud på samma sätt som hon kände Gud. Jag brukade fråga henne om många saker och hon brukade säga: ”Det där lär du dig i klassundervisningen.” Så jag ansökte om klassundervisning (en kurs i Kristen Vetenskaps helande). Efter den ville jag mer än någonsin veta hur man åstadkom snabba helanden. Jag blev färdig med mina collegestudier, och under tiden var det fler vänner som ville att jag skulle be för dem. Vi fick se underbara helanden.
Jag ville bli praktiserande på heltid, men kände mig inte färdig. Andra kristen-vetenskapare gav ett klokt råd: Sök din mission i ögonblicket. Ta Kristen Vetenskap med dig i din verksamhet tills Kristen Vetenskap blir din verksamhet. Hela där du är.
Så det gjorde jag. Vid varje steg fick jag en djupare uppfattning av vad Vetenskap och hälsatalar om som ”vetenskaplig säkerhet” (s. 496). Hela citatet lyder: ”Fasthåll oavlåtligt denna tanke — att det är den andliga idén, den Helige Ande och Kristus, som ger dig förmåga att med vetenskaplig säkerhet demonstrera helandets regel, grundad på sin gudomliga Princip, Kärleken, som uppbär, överskyggar och omsluter allt sant varande.”
Jag har arbetat inom olika områden. Jag fick två barn. Men jag fortsatte att sträva efter att tillämpa Guds lag i allt jag gjorde och reserverade under en period tid för bön varje morgon. Fler människor bad mig om hjälp i bön och jag kände att jag fick alltmer erfarenhet av att demonstrera Guds helande lag. Jag hade ingen erfarenhet som pjäsförfattare eller dansare, arkitekt eller målare, men jag hade erfarenhet i denna kristen-vetenskapliga tankeverksamhet. Och jag såg att jag kunde vinna ännu större övertygelse om Guds allhet som resulterar i helande. Till slut ansökte jag om att få annonsera i The Christian Science Journal och accepterades år 1996.
Jag älskar att tillämpa Guds lag – det är för mig vad det innebär att vara en verklig praktiserande.
