År 1974 kände jag mig dragen till Kristen Vetenskap eftersom jag tyckte att den gav en vettig förklaring om Gud och Hans förhållande till vart och ett av sina barn – inklusive mig. Jag hade uppfostrats i en traditionell religion och hade kommit att tvivla på Guds existens.
Men i Kristen Vetenskap började jag förstå att om Gud är den enda makten och summan av allt gott, då kan Han inte ha skapat något ont. Och jag förstod att med den förståelsen är det möjligt att avlägsna allt som är olikt det goda från vår erfarenhet eftersom Gud har skapat var och en av oss till sin avbild, helt andliga.
När jag studerat i några år utvecklades ett fjällande utslag i pannan. Det bredde ut sig, och jag försökte tillämpa min förståelse av Kristen Vetenskap för att hela det, men lyckades inte. Som ny studerande i Kristen Vetenskap kände jag att jag behövde demonstrera den helande processen på egen hand. Men när såren blev märkbara lät jag till slut en läkare titta på dem. De ansågs cancerrelaterade och jag lät operera bort dem. Man uppmanade mig att återvända för behandling om de kom tillbaka.
Men operationen hade inte fått mig att tvivla på att Kristen Vetenskaps grundtankar var riktiga: att Gud skapat mig till sin avbild, och att min insikt om detta och om min andlighet nödvändigtvis skulle leda till helande.
Växten kom senare tillbaka. Vid den tiden hade jag ringt en praktiserande (själasörjare) i Kristen Vetenskap för att han skulle be med mig angående en knöl på ryggen som blev slutgiltigt helad på ungefär en vecka. Samtidigt lade jag märke till att fläcken i ansiktet började försvinna. Jag höll mina tankar fokuserade på de grundläggande sanningar jag hade lärt mig: att Gud är enbart god och att Hans lag om det goda är sann makt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att något mycket speciellt höll på att hända, för jag hade aldrig berättat för den praktiserande om växten i ansiktet. Det var med förundran, glädje och förnyad klarhet i tanken om Guds verklighet som jag såg hur utslaget försvann på kort tid.
Fram till idag, flera år senare, har det inte kommit tillbaka, och det syns inte var det satt. Detta speciella helande visade mig bortom varje tvivel att det definitivt finns ett samband mellan att vinna en förståelse av Gud och avlägsnandet av sådant som Han inte har skapat – inte har kunnat skapa. Jag kunde slutligen säga: ”OK, jag är övertygad om att Kristen Vetenskap verkligen helar!” Jag insåg att det var dags för mig att ta ställning och visa min tacksamhet, och jag anslöt mig snart till den grenkyrka i Kristen Vetenskap som jag hade besökt under 20 år.
Så, omkring 1999, fick jag en oregelbundet formad svart växt på ena kinden. Jag var helt säker på att detta också kunde helas, men den växte sig gradvis större. Några välmenande vänner föreslog att jag skulle låta en läkare titta på den och fast jag inte sökte medicinsk hjälp blev jag orolig att jag inte var någon god representant för Kristen Vetenskap.
För ungefär ett år sedan kände jag att jag måste bevisa min förståelse av Kristen Vetenskap och få ett slutgiltigt helande. Därför började jag att varje dag se över min förståelse av Gud och mitt förhållande till Honom. Det var inte ett upprepande av ord, utan ett djupt bekräftande. Det innebar också att jag ifrågasatte mina grundläggande antaganden och började ställa mig själv tre frågor:
- Är det möjligt att det inte finns någon Skapare?
- Skulle en allsmäktig Skapare tillåta att Hans skapelse kom till skada?
- Är det möjligt att denna Skapare inte skulle skänka den förståelse som kan motstå allt som är olikt Honom?
Jag insåg att om svaret på någon av dessa frågor var ”ja”, då kunde man inte förvänta sig att en förståelse av Gud skulle leda till helande – bara en känsla av att vara utlämnad till blind slump och mentalt kaos
Finns det verkligen, frågade jag mig, å andra sidan, bevis för att helande följer på en klar förståelse av Gud? Jag måste erkänna att jag sett sådana bevis. Efter några veckor av denna dagliga förnyelse, eller bön, började växten försvinna. Inom en vecka hade den helt försvunnit och det finns inga märken kvar som visar var den satt.
En klar förståelse av Gud och vårt förhållande till Honom når långt vidare än fysiska och materiella slutledningar och medför den nödvändiga förändringen, vilken den än är. ”Då man en gång har sett beviset härpå”, skrev Mary Baker Eddy, ” kan man ej komma till någon annan slutsats” (Vetenskap och hälsa, s. 109).
Honom, Michigan, USA
