Jag ingick i en grupp som besökte några konventionellt kristna präster. En av dem, som tittat litet i boken “Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften”, anmärkte: “jag har förstått att Mary Baker Eddy inte tyckte om materien.” Det dröjde inte länge innan jag förstod att bakom hans lättvindigt framkastade anmärkning låg allvarliga känslor. Detta ledde till ett tankeutbyte. Det ledde också till att jag funderade vidare på varför en kristen människa skulle ta illa vid sig av att Kristen Vetenskap ifrågasätter materiens existens.
Alla kristna skulle inte känna lika starkt i den här frågan som den här kyrkoherden, men de flesta skulle se materien som central i Guds skapelse – ett synsätt som beskrivs ingående i andra kapitlet i Första Moseboken. Men det kunde löna sig för dem som inte är kristen-vetenskapare att titta litet närmare på vad Kristen Vetenskap faktiskt säger med de frågor den ställer angående materien. Den säger till exempel inte: ”Det där trädet är inte verkligt. Din kropp är inte verklig.”
Tänk på hur samhällets uppfattning om materien har utvecklats. Naturvetenskapens syn har förändrats. Materien har inte den substans man har antagit, särskilt för hundra år sedan. Det betyder naturligtvis inte att den moderna fysiken har antagit Kristen Vetenskaps syn. Men det antyder att människor kanske borde vara mindre låsta i sin syn på materien.
För en kristen-vetenskapare är materien inte så mycket de saker vi ser som hur vi ser dem. Materien är en förvrängning av verkligheten. Att förneka materien är i själva verket att förneka det de fysiska sinnena presenterar som en korrekt bild av verkligheten. En kristen-vetenskapare ser bortom det som visar sig på ytan. Ta t.ex. kroppen. Kristen-vetenskaparen skulle säga att kroppens bräcklighet, att den är underkastad åldrande och olyckor, sjukdom och obehag – det är detta som är materie. Människan har identitet, substans, form, kontur, färg och tillvaro. Men inte en identitet baserad på materien – en förvrängd identitet som förfaller tills den slutligen förtvinar – en identitet som sannerligen inte är lik Gud!
Genom andlig nydaning och pånyttfödelse, urskiljer kristen-vetenskaparen individualitet från ett andligt perspektiv såsom permanent, påtaglig, tydlig, alltigenom substantiell. Han eller hon ser denna uppfattning som autentisk, som den beskrivs i Första Mosebokens första kapitel. Detta är ett Andens uttryck, skapad “till Guds avbild.” Denna individualitet har glädjens och fridens, oskuldens och godhetens substans. Detta, inte förvrängningen, är vad som verkligen är det väsentliga.
En kristen-vetenskapare förnekar alltså inte att vad Gud har skapat har substans. Men han eller hon säger att denna substans är andlig; det vill säga, oförstörbar, oförminskad, utan begränsningar. För de fysiska sinnena tycks det naturligtvis rätt klart bevisat att verklig tillvaro har sin grund i materien. Det är ett synsätt som insisterar på att verkligheten är underkastad disharmoni och förfall. Men kristen-vetenskaparen har en djup övertygelse att Kristus Jesus bevisade att det finns ännu starkare bevisning på en andligt baserad verklighet – en uppfattning baserad på andligt sinne, som är fri från disharmoni. Och Jesus gav bevis på vad han sade.
Låt mig ge ett modernt exempel. Vad som hade börjat som influensaliknande symptom förvärrades, tills min hälsa tio dagar senare tycktes allvarligt hotad. Hur överväldigande de materiella bevisen än var, sade mig mitt andliga sinne att Gud var en fullkomlig harmoni som var oändlig, allsmäktig och allnärvarande. Guds goda, Hans substans, var min verklighet. Plötsligt försvann symtomen. Jag bad i flera dagar, tacksam för detta underbara helande. Så, var det sjukdomen eller känslan av hälsa och helhet som var verkligheten? Vilken var närmare Sanningen, en uppfattning grundad på materien eller en uppfattning grundad på Anden? Jag väljer det senare.
Några skulle skaka på huvudet och säga att detta inte utgör något bevis. Det händer ovanliga saker då och då. Men när man någorlunda konsekvent har upplevt helande av en rad olika sjukdomstillstånd under hela sitt liv, och detsamma har hänt många andra människor över hela världen under mer än etthundra år, är det naturligt att man tar en andlig utgångspunkt på allvar.
De materiella sinnena må säga oss att det, trots en del helanden, inte är realistiskt att argumentera för en andlig utgångspunkt. Oavsett hur förvrängd materiens bevisning är, är den helt överväldigande. Ändå säger oss naturvetenskapen att vi skall avvisa tanken på att jorden är platt, trots våra ögons vittnesbörd. På samma sätt är det logiskt att låta kristendomens vetenskap välsigna ditt liv genom att uppodla en andlig uppfattning av verklighet inför de motsatta materiella bevisen. Profeterna i Gamla Testamentet och Jesus lärjungar i Nya Testamentet fångade glimtar av en andlig verklighet. Guds fullkomliga skapelse finns fortfarande här och kan urskiljas. Och en sådan glimt kan ge framsteg och helande.
En kristen-vetenskapare anser att det är realistiskt, intelligent och kristet att avvisa materien. Kom ihåg att det bara är fråga om att avvisa en substans som förvittrar, en skapelse som dör bort. Vad som verkligen betyder något för en kristen människa som söker Sanningen borde vara Guds, Andens obehindrade fortvaro, och dess oändligt goda skapelse som vi kan uppleva här och nu.
