Under de senaste tio åren har jag sett en stor förändring i studiet av förhållandet tanke – kropp. Många studier har visat på det inflytande andliga egenskaper har på hälsa och välbefinnande. Då är det inte så konstigt att forskare har frågat sig vad det är med tro och bön som har en avgörande betydelse i våra liv.
Vid Wisconsin-Madisonuniversitetet har man studerat hjärnaktiviteten hos mediterande Tibetanska munkar, fast, som Dalai Lama anmärkte under ett seminarium vid Madison: “Materien har aldrig skapat medvetande, och medvetande har aldrig skapat materie.”
Utmaningen för forskare är att ställa de rätta frågorna och att förstå de data man får. Var finns källan till det andliga goda? Kan vi skapa tillgång till det, eller är det mer en fråga om att reagera på något som redan är närvarande?
Tanken att bön hjälper har varit med oss länge. Jakobsbrevet säger: "Den rättfärdiges bön har kraft och har därför stor verkan" (5:16). Som jag förstår bön, innebär den gemenskap med källan till allt gott – en andlig känsla av liv som kommer från Gud. Verkan av en sådan bön är helande och lindrande.
Mary Baker Eddy började sin bok om andligt helande: "Den bön som omdanar syndaren och helar den sjuke är en absolut tro, att allting är möjligt för Gud – en andlig förståelse av Honom, en från självet frigjord kärlek." (Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften, s.1)
Jag har själv sett att det har en avgörande verkan när man blir medveten om att Gud, den gudomliga Kärleken, är närvarande och verklig. Vid ett tillfälle vaknade jag mitt i natten med intensiva smärtor. Jag öppnade Bibeln och läste ord som påminde mig om att andlig makt är den mest grundläggande och auktoritativa kraft som finns (se Job 38). När jag fick den insikten ersattes smärtan och min rädsla med en känsla av Guds gudomliga närvaro.
Så, är bön verksam? Absolut! Är det på grund av de ord vi säger eller läser? Bara om de visar oss världen bakom orden – Guds värld, alltid närvarande var vi än är. När vi välkomnar den alltid närvarande gudomliga Kärleken, blir vi, som aposteln Paulus säger: "den levande Gudens tempel" (2 Korinthierbrevet 6:16). Ord är inte bönen – vi är det, när vi är i överensstämmelse med Anden.
Som Dr. Amit Sood vid Mayokliniken anmärkte under en intervju på Wisconsin Public Radio, är det inte positivt tänkande som vi behöver för att bekämpa stress och dess verkningar – det är "tänkande grundat på princip." De "principer" han talade om – kärlek, medkänsla, tacksamhet – är helt andliga.
När vi med andligt sinne svarar på Guds, den gudomliga Principens, Kärlekens, inflytande, som är källan till allt helande, kan vi uppfatta och uttrycka mer av det goda. Vår bön är en återspegling av Guds egen kärlek och är en kraft för det goda långt starkare än vad som helst som vi skulle kunna åstadkomma med intellektuella strategier eller goda avsikter. Osynliga för ögat, omöjliga att mäta för materiella sinnen, ändå helt naturliga för oss, är det Guds idéer som utgör skillnaden mellan stress och frid, sjukdom och hälsa
