Jag hade ett för mig betydelsefullt helande medan jag tjänstgjorde som kaplan i armén. Regelbundna läkarundersökningar är obligatoriska för all personal inom Förenta Staternas försvarsmakt. Under en sådan undersökning, kom man fram till att jag hade bråck. Jag blev tillsagd att gå till en kirurg dagen därpå för flera prover och bedömning. Efter arbetet gick jag till min förläggning och ringde en familjemedlem för att få hjälp i bön.
Enligt mänskligt synsätt var jag en materiell person med en materiell krämpa. Detta motsade sanningen om min andliga individualitet som Guds fullständiga idé. Jag kommer ihåg att jag var uppe större delen av natten i djup, helgad bön och försökte lyfta bördan av ett fysiskt synsätt från min tanke. När sjukvården, hur goda dess intentioner än är, kopplar en diagnos till en materiell kropp tycks denna diagnos rätt verkligt. Det var bara genom att helt avskilja min tanke från en personlig och materiell uppfattning om kropp, och vägra identifiera mig med denna falska uppfattning som jag började se att min enda sanna identitet var den människa som uppenbaras i vad Mary Baker Eddy kallar ”Den Kristuslika förståelsen av vetenskapligt varande” som har sin grundval i ”fullkomlig Gud och fullkomlig människa” (Vetenskap och hälsa, s. 259). Hela natten bad jag för att klarare se det absoluta faktum att fullkomlighet var den enda grundvalen för min tillvaro.
När jag infann mig hos kirurgen nästa morgon, kunde han inte hitta några som helst tecken på bråck. Jag har fortfarande den ursprungliga rapporten som visar förekomsten av bråck ena dagen medan det nästa dag inte fanns minsta spår av det.
Jag är mycket tacksam att jag får studera Kristen Vetenskap.
Thomas C. Blair, Colorado Springs, Colorado, USA
