En dag år 2005 när jag sysslade med hushållsgöromål fick jag svårt att andas och hade mycket ont i bröstet. Jag lade mig att vila på soffan men det blev värre och jag började frysa.
Jag kom att tänka på min far, som dött i mina armar med just dessa symptom, och jag blev mycket rädd.
Jag har förlitat mig på Kristen Vetenskap i fråga om hälsan i 45 år, så det var naturligt för mig att vända mig till Gud för att bli helad. Eftersom det inte blev bättre ringde min make en praktiserande i Kristen Vetenskap för att få hjälp i bön. Han lämnade telefonen till mig så att jag kunde tala med henne.
Med svag röst sade jag den praktiserande att jag kände att mitt hjärta höll på att stanna. Bestämt men kärleksfullt frågade hon: ”Vem har sagt att ditt hjärta stannar? Har Gud sagt det?” Jag svarade omedelbart ”nej!” Kristen Vetenskap har lärt mig att Gud är absolut god, och jag visste att Han aldrig kunde skapa något som var olikt Honom. När jag hade sagt ett kraftigt ”nej!” märkte jag att rösten kom tillbaka. Jag kände makten av Guds kärlek och min rädsla började försvinna.
När vi hade lagt på luren började min make sjunga en hymn för mig från Kristen Vetenskaps hymnbok. Första versen lyder:
Förnuftet, Gud, Krukmakarn är,
Och evig tanke då
Är leran, formad av Guds hand;
Hans verk kan ej förgå.
Och mänskan är Guds högsta verk
I skönhet, kraft, behag.
Odödlighet, fullkomlighet
Hon speglar drag för drag.
Jag lyssnade uppmärksamt på orden och erkände att eftersom jag var en återspegling av Gud, som är fullkomlig, var det naturligt för mig att återspegla den gudomliga fullkomligheten i en fullkomligt fungerande kropp.
Min make läste också för mig ”den vetenskapliga framställningen av varat” från Vetenskap och hälsa. Den börjar med de för mig välkända orden: ”Det finns intet liv, ingen sanning, ingen intelligens, ej heller substans i materien. Allt är oändligt Förnuft och dess oändliga manifestation, ty Gud är Allt-i-allt” (s. 468). Att be med dessa tankar stärkte mig. Jag identifierade mig som en Guds andliga ide och betygade att Han var med mig och alltid skulle vara med mig.
Medan jag fortsatte denna bön, avtog symptomen och jag kände mig bättre. Min make var tvungen att gå ut ett kort ärende och eftersom jag kände mig trygg med att vara ensam insisterade jag på att han skulle gå.
Ett tag efter det han gått, återvände smärtan plötsligt. Jag kunde nå min dotter som kom hem med en gång. Hon hjälpte mig att bli lugn genom att dela med sig av tankar om Guds allmakt. Strax därpå kom min make också hem, och jag talade med den praktiserande igen. Jag insåg att jag behövde bli fri från fruktan för att bli helad. Orden i en annan hymn hjälpte och stärkte mig. Jag började sjunga för mig själv.
O du som drömmer, vakna upp med glädje,
Stå upp och sjung, o fånge, du är fri!
Se, Kristus kommit, drömmens töcken skingras
Och alla fångars fjättrar lösta bli.
(Rosa M. Turner, nr. 202
Christian Science Hymnbok)
Jag insåg att Gud alltid öppnar dörrarna för det goda och förser oss med rena tankar som utplånar fruktan. Jag somnade den kvällen medan jag sjöng denna hymn.
När jag vaknade hade andningssvårigheterna och smärtan i bröstet försvunnit. Jag var mycket glad att upptäcka att allt var väl, och jag började arbeta. Jag hade en lugn dag utan några problem och jag har aldrig haft liknande symptom igen.
Jag förstår nu att helandet kom när jag erkände att jag var en del av den gudomliga skapelsen och återspeglade det gudomliga Livet. Detta och många andra helanden jag haft genom bön är en källa till stor glädje och stärker min tro.
Joinville, Brasilien
