Inte ett enda liv gick förlorat. När US Airways flyg 1549 landade på Hudsonfloden i januari 2009 med totalt motorstopp bara minuter efter att den lyft från LaGuardiaflygplatsen var det många människor inklusive New Yorks guvernör David A. Paterson som kallade det ett under.
Det talades mycket om det mod kapten Chesley B. Sullenberger III visade när han lugnt manövrerade ner flygplanet ur skyn och såg till att de 155 passagerarna och besättningen genomförde en anmärkningsvärt välordnad nödutrymning. En kort tid efteråt talades det om de böner dessa människor hade bett sedan de fått reda på att de skulle störta, och om insatser från åskådarna, som till exempel rabbi Gideon Shloush från Manhattan som rusade till floden för att erbjuda passagerarna bön och tröst. Under ett ögonblick hamnade händelsen i rampljuset på kvällsnyheterna innan den snabbt gled undan. Utredningen kommer att fortsätta, men reportrarna har gått vidare till annat.
Men det kan vara värt att dröja vid det underbara resultatet ännu ett tag – inte så mycket på grund av berättelsen i sig, utan på grund av det hopp och den tro som den kan väcka i oss när framtiden ser hotande ut. Det händer bra saker. De är inte alltid lika dramatiska som Flyg 1549, men de händer varje dag i enskilda människors liv så väl som i större sammanhang: ett avtal om eldupphör mellan Israel och Hamas efter veckolånga strider; en inteckning som i sista stund räddas från utmätning; någon återhämtar sig efter en sjukdom.
Men ibland kan frågor komma smygande beträffande det goda som händer: Var det en tillfällighet? Chans? Tur? Spelade bönen in eller skulle det ha hänt ändå? Tänk om det inte hade gått så bra? Övertygande argument säger att avtalet om eldupphör inte kommer att hålla; eller att inteckningen har räddats på bekostnad av ungarnas utbildning; eller att sjukdomen skulle ha haft sin gång med eller utan bön. Situationer kommer inte alltid i snygga förpackningar. Ibland tycks det vara naturligt att tvivla. Vi iakttar världens problem och stämmer in i kören som sjunger om världens hopplösa situation (trots tillfällen där saker har gått bra) och påstår att det aldrig kommer att finnas någon bestående förbättring.
Ingen borde känna sig skyldig inför de här tankarna. Istället kan vi se dem som frestelser vilka förnekar Guds existens eller förnekar att Han har inflytande i våra liv.
Det krävs en ansträngning för att göra som Häroldens grundare Mary Baker Eddy rekommenderade när hon skrev: ” vi [måste] först vända vår blick i rätt riktning och sedan gå åt det hållet. Vi måste forma fullkomliga förebilder i tanken och ständigt betrakta dem, eljest skall vi aldrig kunna utmejsla dem till ett upphöjt och ädelt liv. Låt osjälviskhet,
godhet, barmhärtighet, rättvisa, hälsa, helighet, kärlek – himmelriket – härska inom oss, så skall synd, sjukdom och död avta, till dess att de slutligen försvinner” (Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften, s. 248). När vi letar efter tecken på det goda och omhuldar dem som exempel på Guds närvaro är det inte det samma som önsketänkande eftersom det faktiskt grundar sig på andlig sanning, och inte på mänskliga önskningar. Vi skall inte betvivla Guds allmakt bara för att våra ögon inte jämt ser en perfekt värld. Vägen till helande och frid – till att se mer och mer av det goda som mänskligheten längtar efter – börjar med att var och en riktar blicken mot de ting som tillhör Gud och aktivt söker bevis på det goda och låter det vara förhärskande i tanke och handling.
Idag tycks människor utsättas för en magnetisk dragning som är på en gång överväldigande och subtil. Det är en dragning som får oss att rikta all uppmärksamhet på det som är fel och oroande, fruktansvärt och hotande. Kristen Vetenskaps term för denna dragning är animal magnetism. Den är ett inflytande från de fem fysiska sinnena och det mänskliga tänkandet som säger att eftersom det goda i livet är onaturligt och underkastat en mäktigare, ond kraft, måste vi acceptera att något förfärligt kan hända när som helst – och om någonting underbart händer måste detta vara ett underverk som vi absolut inte kan förvänta oss att det skall hända igen. De som utforskar Kristen Vetenskap lär sig snabbt att det är nödvändigt att upplösa den bedrägliga verkan av animal magnetismen genom att motverka dess inflytande i tanken, genom att omhulda det godas bevis och hålla fast vid de andliga fakta om tillvaron som finns i Bibeln och exemplifieras i Jesu Kristi liv och lära.
Jesu helanden betraktades ofta som underverk, men han själv beskrev dem aldrig på det sättet. Han helade konsekvent och han gav alltid äran åt en allsmäktig Gud som källan till all godhet. När han såg något oroväckande, omvandlade han det. Ofta tackade han först, som ett förväntansfullt vittne till det goda som skulle komma att bli synligt. Han vandrade på jorden för att vi skulle kunna förvänta oss att människor skall få se mer och mer av det goda i alla tidsåldrar.
Jesu lära ledde Mary Baker Eddy till slutsatsen: ” Det goda är det naturliga och ursprungliga. Det betraktar ej sig självt såsom övernaturligt” (Vetenskap och hälsa, s. 128). Är inte flyg 1549 en påminnelse om detta?
