"Ditt värde var, är och kommer alltid att vara i säkerhet och ha sin grund i Gud." Denna idé, förändrade mitt liv, när jag började förstå den.
För flera år sedan var jag vid ett vägskäl. Jag hade just slutat ett arbete som under 20 år hade uppfyllt alla mina förhoppningar och ambitioner om att göra något väsentligt. Efter mycken självrannsakan och bön, övergick jag till en ny karriär. Jag var i Italien med min man på vad som skulle vara en härlig semester, men jag fann mig själv överväldigad av en djup depression. Jag hade tarmbesvär, var trött och helt ointresserad av att äta under flera dagar.
De som känner mig vet att lycka och en djup tillfredsställelse är min norm. Visst, jag har tidigare haft att göra med etiketter som "känslig" och "temperamentsfull konstnär", men jag har lärt mig att vända mig till Gud för att definiera min identitet, för att se hur Gud ser och älskar mig, förandligar och stabiliserar mina tankar och handlingar och neutraliserar eventuella ojämnheter eller känslan av obalans i mitt liv. Jag gillar att tänka på stillhet som botemedel mot överkänslighet, ödmjukhet som botemedel mot kritik, och andlighet som botemedel mot cynism.
Så i det här fallet, förlitade jag mig på två böcker som har tjänat som mina livlinor: Bibeln och Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften. Jag visste att de innehöll nyckeln till "himmelriket på jorden", just här och nu.
Under resan bad jag för att se mer av den relation jag redan har med Gud, gudomlig Kärlek, som Kärlekens älskade dotter. När Kristus Jesus definierade förebilden för vårt förhållande till vår Fader-Moder Gud, sade han, "Jag och Fadern är ett" (Joh 10:30). Detta innebär för mig, att vi är ett med Gud i kvalitet, inte kvantitet. Vi är inte Gud, utan som Guds avkomma, är vi gjorda av samma "andliga material."
Detta uttalande klargör vidare: "Liksom en vattendroppe är ett med oceanen, en ljusstråle ett med solen, så är Gud och människa, Fader och son, i väsen ett." (Vetenskap och hälsa, s. 361.) .
Att vi är ett med vår Skapare och oskiljaktiga från Honom presenteras kraftfullt i den skapelseberättelse som ges i första kapitlet i Första Moseboken. Här kommer vi ansikte mot ansikte med den gudomliga synen på skapelsen, och en helt andlig verklighet. Människan talar aldrig i detta kapitel, det är bara Guds röst, Skaparens röst, som hörs. Och Gud är så nöjd med sin skapelse! Personligt ego har ingen röst, och det råder total jämlikhet mellan manliga och kvinnliga egenskaper i den människa som Gud skapar. För mer djupgående studium, vände jag mig till kapitlet ”Första Moseboken” i Vetenskap och hälsa. Jag tycker om det här kapitlet eftersom det förklarar hur och varför var och en av oss redan är hel, fullkomlig, tillfreds och fullständig, samt hur detta andliga faktum kan bevisas i det dagliga livet.
När jag fortsatte att be under resan, erkände jag att min egen vilja inte betydde något när det gällde att få tillfredsställande sällskap, försörjning, hälsa och meningsfullt arbete. Det är Guds vilja att vi alla utvecklas och har framgång. Och vi kan lita på att denna högre Makt skänker oss tillfredsställelse och värde varje minut av varje dag. Det finns en Guds lag, det godas lag, som ligger till grund för detta ständiga flöde till alla människor.
Vid ett tillfälle under Italienresan, ringde jag en praktiserande i Kristen Vetenskap för att få hjälp i bön. När han hörde mig beskriva situationen, svarade han med tillförsikt och övertygelse, "Ditt värde, var, är och kommer alltid att vara i säkerhet och ha sin grund i Gud." Jag kommer aldrig att glömma det nya hopp jag kände i det ögonblicket, och det mentala mörkret började lyfta. När jag djupt begrundade denna idé under de närmaste dagarna, minskade den mentala oron och min aptit och hälsa återställdes.
Under det kommande året fortsatte jag att be över eventuellt kvardröjande känslor av depression, tills jag visste att jag var helt läkt. En ny känsla av mening, en känsla av att var och en av oss har som gudomligt uppdrag att fullfölja vårt unika livsverk, slog rot i min dagliga tanke och verksamhet. Visst finns det fortfarande dagar när missmod försöker locka mig att tro att Guds kärlek och omsorg inte är till hands, men depressionen har inget grepp om mig, och jag ser nu att det aldrig verkligen hade det.
Naples, Florida, USA
