Har du någonsin funderat över hur många tankar du har under en helt vanlig dag? Tänk på detta:
Om du körde till arbetet eller skolan idag kan du antagligen inte komma ihåg alla beslut du var tvungen att ta för att resan skulle gå bra – alla signaler för att svänga, alla kontroller av dödvinkeln, alla trampanden på gaspedalen eller bromsen med olika kraft, allt på en gång för att åstadkomma speciella och sammansatta manövrer. Faktum är, om denna resa är en del av en daglig rutin tar du dig nog ofta från en plats till en annan utan att märka själva körningen – eller som mina vänner brukar säga: ”utan att ens tänka.”
Men vänta – vi kan inte köra utan att tänka! Faktum är att vi tänker på varje beslut vi fattar. Vi är bara inte så uppmärksamma på dem. De har blivit en vana.
Det behövs faktiskt en massa övning för att vi skall kunna göra saker utan att behöva tänka. När du först lärde dig att köra var t.ex. varje beslut som jag beskrivit en medveten ansträngning, kanske t.o.m. för svår att klara av. För mig var det en skrämmande uppgift fastän jag var ivrig att lära mig köra. Det var inte förrän jag hade fått tillräckligt med träning som körningen blev lättare, och nu är det en mycket intuitiv aktivitet – nästan som en autopilot.
Det är likadant med alla de handlingar som utgör vår) rutiner, inte bara bilkörning. Med tanke på detta är det till hjälp att titta närmare på frågan: Hur mycket tänker vi under en dag?
Den frågan är väldigt viktig vid den praktiska tillämpningen av Kristen Vetenskap, som förklarar det direkta förhållandet mellan vår tanke och det vi upplever. I Vetenskap och hälsa skrev Mary Baker Eddy: ”Håll tanken stadigt fästad vid det förblivande, det goda och det sanna, så kommer du att införa detta i din erfarenhet, i den mån det upptar dina tankar (s. 261).
Jag har ofta hört människor säga att de önskar att de hade mer tid för bön. Jag tänker på bön som ett sätt att behålla den rätta sortens tankar: hålla ”tanken fästad…”, som Eddy skriver. I stället för att signalera vändningar, kolla dödvinklar och bromsa, håller vi tanken på det förblivande, det goda och det sanna, vilket i sin tur leder in den av Gud styrda verkligheten i vår erfarenhet.
Vi tänker mycket. Borde vi inte öva oss i att hålla fast vid de tankar som leder en förblivande god och sann verklighet in i vår erfarenhet? I annat fall är det möjligt att vårt medvetande blir fyllt av tankar vi absolut inte vill ha där. Vi möter ju varje dag reklam, nyhetsförmedling och samtal som förstärker antagandet att livet inte är perfekt och fullkomligt. Och antingen vi lägger
märke till dessa antaganden eller inte – precis som vi kanske inte precis lägger märke till varje bil på vägen, fast vi vet att de är där – accepterar vi kanske utan motstånd en fördärvlig och ofullkomlig syn på livet.
Att förkasta alla materiella tankar som vi konfronteras med under dagen kan förefalla att vara en väldig uppgift, men som allting annat, kan det bli en intuitiv handling. Bön är viktig därför att den är vårt enda sätt att byta ut ofullkomliga förebilder och åsikter mot sådana som Gud uppenbarar. Naturligtvis behöver bönen aldrig bli rutin eller vanemässig, eftersom den alltid leder oss till fräscha, nya idéer och andliga utblickar. Men att vända sig till Gud för att få inspiration kan bli en vana. Bön ger oss livsviktig inspiration och erfarenhet, liksom när man kör bil och varje situation kräver sin egen lösning.
För ungefär ett år sedan upplevde jag direkt den praktiska nyttan av detta. Jag var inte så försiktig som jag borde ha varit när jag packade upp ett knivset som min fästmö och jag hade fått, och plötsligt kände jag att något skar upp min handled. Innan jag visste ordet av var det blod överallt. Det var en skrämmande scen, som så många jag sett på bio, och det föreföll som om jag förlorat kontrollen. Jag svimmade nästan, men plötsligt kom en tanke till mig: ”Detta är inte mitt liv.” Jag hörde det så tydligt som om en röst hade talat till mig, och jag förstod genast vad tanken innebar: ”Denna bild eller situation är inte mitt liv; detta är ett världsligt perspektiv. Gud är mitt Liv!”
Med detta slutade blödandet ögonblickligen och jag kände mig inte längre svag. Jag hade fortfarande ett sår på handleden, men situationen var inte okontrollerad eller farlig. Jag lade lugnt på ett bandage och torkade upp på golvet och bänken. Det viktigaste av allt, jag insåg att jag inte stod inför ett materiellt faktum, utan inför några allmänt accepterade åsikter: att ett sår blöder och att ett sår i handleden kan vara farligt. Lösningen fanns inte i en önskan att Gud skulle rädda mig genom ett underverk, utan i förståelsen att Gud är Liv – fullkomlig och oförstörbar.
Före denna upplevelse hade jag övat mig i att tänka mer andligt om mig själv så att det blev naturligt att tillbakavisa materiella suggestioner – som om jag var på autopilot. När bilden av skadan som jag såg framför mig motsade den inövade tanken, var svaret lika naturligt som att trampa på bromsen vid rödljus. Under den följande veckan fick jag hjälp i bön av en praktiserande i Kristen Vetenskap och såret läktes helt och hållet.
I samma proportion som det goda fyller vår tanke, ser vi Gud, det goda, i vår erfarenhet. När hans lärjungar frågade Jesus: ”Mästare, vem har syndat, denna man eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” svarade han: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom” (Joh. 9). Fast han såg samma scen som sina lärjungar, såg Jesus varken ondska eller synd, utan snarare tillfälle för det goda, och det erkännandet var så mäktigt att det uppenbarade ”det förblivande, det goda och det sanna!”
Mary Baker Eddy skrev: ”Jesus såg i Vetenskapen den fullkomliga människan, som framstod för honom, där den syndande dödliga människan framstår för de dödliga. I denna fullkomliga människa, såg Frälsaren Guds egen likhet, och denna rätta syn på människan helade de sjuka. Sålunda lärde oss Jesus, att Guds rike är intakt, universellt, och att människan är ren och helig” (Vetenskap och hälsa, s. 476). Här finns både nödvändigheten och styrkan i bön: att se till att hålla en rätt syn på människan och universum som Jesus gjorde. Han varken rådfrågade eller tog intryck av mänskliga teorier om väder eller sjukdomar, utan såg snarare den tanke som behövde rättas och stillade på så sätt stormen och uppväckte de döda.
Så det är mödan värt att betänka hur många tankar som passerar under vår dag, och framför allt vad vi tänker på. Valet är inte om vi skall be eller inte, utan om vi skall låta vårt medvetande och därmed våra upplevelser – fyllas till brädden av Guds stora godhet. Lycka till!
Carlos och jag var förlovade när detta hände. Vi öppnade ett set med mycket vassa knivar, och jag såg hur han skar sig i handleden på en av dem. Eftersom jag var rätt ny i Kristen Vetenskap tyckte jag det var bäst att lämna rummet medan jag kämpade med mina reaktioner till åsynen av blodet och mina tankar på att såret behövde sys. Carlos förblev samlad och började be. Efter en liten stund kom han in med ett bandage och försäkrade att allt var under kontroll. Till min lättnad läkte såret och vi behövde inte åka till akutmottagningen. Detta var verkligen ett inspirerande helande som jag bevittnade. Carlos och jag har varit gifta i litet över ett år nu – tack och lov utan fler köksintermezzon! (Förutom min makes enstaka fantasifulla middagsrätter.)
