Skip to main content Skip to search Skip to header Skip to footer

Framgångsrikt havandeskap efter ett missfall och alla behov mötta

Från Kristen Vetenskaps Härold - 1 mars 2012

Kristen Vetenskaps Härold, 03.2012


Kristen Vetenskap var inte så lätt för mig att förstå när jag först började studera den. Men jag såg flera helanden när jag hade gift mig med en man från mitt hemland, Nigeria. Han var en kristen-vetenskapare som bodde och arbetade i Sverige. Tillsammans med honom flyttade jag till Sverige efter vårt giftermål och ville gå i en kyrka som liknade den jag besökt i Nigeria. Det tycktes inte finnas någon där vi bodde, så när min make frågade om jag ville komma med honom till hans kyrka gjorde jag detta.  Men jag tyckte det var konstigt att medlemmarna inte klappade i händer, dansade eller fastade, så jag följde bara med honom då och då.

Men när jag väntade barn upptäckte jag att jag hade många frågor, och jag fick den andliga hjälp jag behövde av en praktiserade i Kristen Vetenskap. Mitt första havandeskap slutade i missfall. Den ansvarige läkaren sade oss att på grund av komplikationer efter operationen skulle det bli omöjligt för mig att få barn. Vi kontaktade en praktiserande i Kristen Vetenskap med en gång och bad om hjälp i bön för detta. Hon började genast be för oss. Efter en kort tid blev jag med barn igen och gick till sjukhuset för en kontroll. Och vem mötte jag där? Samme läkare som sagt att det skulle bli omöjligt för mig att få barn. När han såg mig med min stora mage skakade han på huvudet, såg mycket förvånad ut och kunde inte få fram ett ord. Då började jag förstå värdet av Kristen Vetenskap. 

Under flera år arbetade jag i ett skolkök. När min make pensionerades återvände vi till Nigeria tillsammans med våra två söner. Det blev en svår tid för mig eftersom jag inte hade något arbete och förlorade min känsla av självständighet. Jag sökte inte hjälp från någon praktiserande i Nigeria, men höll kontakt med en praktiserande i Sverige. Jag besökte en Kristen Vetenskaps kyrka i Nigeria tillsammans med familjen men tyckte det var mycket svårt att koncentrera mig på att studera Kristen Vetenskap. Efter ungefär fem år beslöt vi oss för att återvända till Sverige för att ge våra pojkar en internationell utbildning.

Min make reste till Sverige på våren för att förbereda vår flytt, och de båda pojkarna följde efter under sommaren. Jag besökte svenska ambassaden i Nigeria för att förnya mitt pass men fick höra att eftersom det redan hade gått ut, gick det inte att förnya. Jag insisterade och tog upp bön för detta. Ambassadtjänstemannen försökte till slut ringa flera olika nummer i Sverige, men alla han ringde var på semester. Eftersom han inte kunde få något besked, stämplade han helt enkelt passet som giltigt! Han sade åt mig att jag måste anmäla mig till immigrationsmyndigheten i Stockholm med en gång när jag kommit in i landet, och det gjorde jag. Jag visste att Gud vakade över mig. När jag fick höra att jag måste komma tillbaka för ett andra samtal, beslöt jag mig för att be en praktiserande om stöd i bön. När jag var tillbaka hos immigrationsmyndigheten, fick jag lämna in en ny ansökan om permanent uppehållstillstånd och fick det beviljat.

Innan vi återvände till Sverige hade vi hört att det var ont om arbete. Men jag visste att det inte var vad Gud sade åt mig, och jag sökte ivrigt efter ett arbete. Ungefär ett halvår senare deltog jag i Moderkyrkans årsmöte på Internet hemma hos en vän som var medlem i kyrkan. När vi sjöng en psalm av Mary Baker Eddy som börjar “Närvaro ljuva” och kom till orden “Din arm omsluter mig, de mina, allt,”[1]kände jag att Gud helade mig då och där från känslan av att sakna ett arbete. Från det ögonblicket kände jag Hans kärlek till mig. Några dagar senare tog jag med mig några ifyllda ansökningar och gick runt och lämnade dem på platser som annonserat om lediga arbeten. När jag kom till det sista stället och skulle lämna in min ansökan, överraskades jag av att kvinnan jag talade med frågade om jag möjligen kunde börja arbeta i köket genast. Överväldigad svarade jag att det skulle jag gärna göra! Jag ringde hem och berättade för min äldste son att jag skulle börja arbeta med en gång. Han sade “Mummy, afon eti eti,” som betyder “Det är fantastiskt!”

Efter ett år på den här arbetsplatsen, fick jag bevis på att Guds välsignelse inte kunde bli omkastad. Vi hade hört att man skulle skära ner, och att en eller flera av de anställda skulle avskedas. Mina kollegor tycktes tro att jag skulle avskedas först eftersom jag ännu inte hade fast anställning. Jag ringde en vän i kyrkan och bad om hjälp i bön angående den här situationen och hon hjälpte mig gärna. Efter några månader nämnde min arbetsledare åter att några av de anställda skulle bli tvungna att gå. Jag behövde någon att tala med och ringde min vän igen och berättade vad som hänt. Hon sade att Gud alltid hade och alltid skulle ha en rätt plats för mig. Då bad jag med en djup uppskattning av min arbetsplats och det arbete jag gjorde. Men till och med efter den bönen behövde jag mer hjälp.  Desperat ringde jag en praktiserade och bad om stöd i bön i den här situationen. Han åtog sig att be. En söndag efter gudstjänsten sade han åt mig att tala om för honom när jag hade fått fast anställning. Förväntansfull lovade jag att göra så.

Ungefär samtidigt kände jag att jag ville bli medlem i den grenkyrka jag besökte. När jag fick ansökningshandlingen och kyrkans stadgar, ville jag diskutera dessa med någon och frågade en kyrkomedlem om hon kunde förklara en del saker för mig. Innan vi kom till de saker jag ville fråga om, frågade hon mig om mitt arbete. Jag berättade att min arbetsledare hade nämnt att de kanske skulle behöva avskeda en av de tre som arbetade i köket. Jag sade också att alla tre som arbetade i köket behövdes där. Hon svarade att i sådana fall skulle min arbetsledare säkert se det så också. Det var en stärkande tanke. Sedan hade vi en lång, hjälpande diskussion om medlemskap och om kyrkans stadgar. Några dagar senare kom min arbetsledare till mig och sade: “Från och med i dag är du fast anställd.”  Jag blev så glad att jag kramade om henne!

Alla dessa erfarenheter har bevisat för mig att bön i Kristen Vetenskap ger resultat. Jag hyser en djup kärlek till denna kyrka, som jag nu är medlem av.



Christian Science Hymnbok, Psalm 207

Häroldens syfte

År 1903 grundade Mary Baker Eddy tidskriften The Herald of Christian Science med ändamålet “att kungöra Sanningens universella aktivitet och tillgänglighet”. En ordbok definierar ”härold” som ”föregångare − en budbärare som skickas i förväg för att tala om vad som skall komma”. Denna definition ger en speciell mening åt namnet Härold. Den pekar dessutom på vår förpliktelse – en förpliktelse som gäller var och en av oss − att se till att vår tidskrift Härold uppfyller sitt syfte. Detta syfte är oskiljbart från Kristus. Och det var Jesus som först nämnde det (Markus 16:15) när han sade: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.”

Mary Sands Lee, Christian Science Sentinel, July 7, 1956

Lär dig mer om Härolden och dess syfte.