En ny vän, som hade varit på besök och var på väg hem, vände sig till mig och sade: ”Jag kan inte gå hem utan att fråga dig, tror du på Jesus?” Jag förklarade att jag verkligen trodde på Jesus, hans lära och hans helanden. Hon suckade av lättnad. Jag frågade sedan vad hon hade gjort om jag hade svarat nej. Hon svarade att hon skulle ha bett för mig. Jag sade skämtsamt: ”Så du ber inte för mig nu därför jag tror på Jesus?” ”O nej!” svarade hon. Hon frågade sedan om jag skulle vilja att hon bad för mig. Jag nickade, hon tog mina händer och sade en kort bön med tacksamhet till Gud för att han vakade över mig. Det var gulligt, kärleksfullt och omtänksamt.
Det gjorde ett stort intryck på mig. Senare tänkte jag på alla gånger jag hade besökt mina vänner och grannar och bara hade tagit med mig hemlagad varm soppa eller något liknande, och aldrig frågat om jag ska be för dem.
Jag kom ihåg alla de helanden jag hade upplevt i mitt liv genom makten bönens makt som Kristen Vetenskap lär och hur lite jag hade delat med mig av det till andra. Det är helt enkelt bara att säga: ”Skulle du vilja att jag ber för dig?” När man har fått tillåtelse kan man be precis där man är eller hemma. Att uppskatta möjligheten man får och förvänta helanden genom bön till Gud för en granne eller vän, som Kristen Vetenskap lär oss, vilket otroligt sätt att öppna dörren till Kristus.
O ja, att dela med sig av varm soppa är kärleksfullt, men att erbjuda en bön till någon är mer meningsfullt och kan till och med öppna vägen för ett vidare utbyte av idéer.
Connie Maxwell, Victoria, British Columbia, Canada
