Nu hade det hänt igen – återigen hade jag gömt mig under min säng! Där kände jag mig trygg. Det var som ett hemligt gömställe undan mina föräldrars arga röster, vilka skrämde mig.
Jag var rädd att de skulle skilja sig. Jag visste inte vad som skulle hända oss om de gjorde det. Skulle jag bo tillsammans med min pappa eller med min mamma? Vad skulle hända med de övriga i min familj? Och var skulle mitt hem vara?
Men precis där under min säng fann jag Gud. Var?
I mina tankar och i mitt hjärta. Och jag började lära känna
Gud som Kärlek, som Fader-Moder Kärlek.
Jag fann i Gud en osynlig Moder, som alltid fanns där för mig, som alltid tröstade mig, alltid förstod mig. Hon älskade mig. Att veta detta kändes som en jättestor kram.
Jag fann i Gud en osynlig Fader som skyddade mig, som var stark och mäktig, och som tyckte om mig.
Att finna Gud var ibland en känsla – som om jag stod på en fast klippa, och då kände jag mig säker och trygg. Det kunde också kännas som ett stort täcke, som omslöt mig med värme.
Ibland var det en sång – en vers från en dikt av Mary Baker Eddy med musik – som jag kände Guds Moderskärlek sjunga för mig.
En annan dikt av Mary Baker Eddy med musik vaggade mig till sömns.* Andra gånger var det ett klart budskap att Fader-Moder Gud var just där med mig och skulle aldrig gå ifrån mig, skulle alltid ge mig det rätta svaret, som tröstade mig och gav mig trygghet.
Min mamma och pappa skiljde sig aldrig. Det fanns tider när vi hade det bra och vi gjorde några fina resor tillsammans. Men för mig fanns alltid osäkerheten att inte veta när strid återigen skulle blossa upp mellan dem.
Det goda som kom till mig genom allt detta var, att jag fortsatte att växa närmare min Fader-Moder Gud. Jag förlitade mig alltmer och i allt på den starka allsmäktiga Kärleken. Och jag förstod bättre och bättre att jag alltid kunde räkna med att den var hos mig, när som helst, var som helst och alltid.
När jag växte upp och blev äldre, fick jag kraft och mod att göra många saker som jag var rädd för. Jag kunde göra dem, därför att jag visste att Gud fanns där tillhands för mig för att ge mig all den styrka och förmåga som jag behövde.
Nu är jag vuxen och ryms inte längre under sängen. Men Gud är fortfarande min Fader-Moder och min bästa vän. Jag lyssnar och frågar, och javisst, densamma Fader-Moder som kom till mina tankar under sängen svarar mig också idag. Guds osynliga armar omsluter mig nu som då. Guds kram fortsätter att omfamna mig. De budskap, som Gud sänder, tröstar, leder och lär mig precis som förut. Jag känner att Gud älskar mig och tycker om mig precis som förr.
Hur stor eller liten du än är så omsluter Guds armar också dig, och just när något är skrämmande. Samma Kärlek – Gud som Fader och Moder – finns där och känner dig, tycker om dig, leder och hjälper dig. Och Gud är stor nog för att ta hand om var och en av oss, hela tiden och utan slut.
* Se Kristen Vetenskaps hymnbok ”Herde över höjden brant” och ”Närvaro ljuva”
