Det var julaftons morgon. Jag hade flyttat från Australien några månader tidigare och bodde hos släktingar i England. Och nu hade jag alla symptom på allvarlig halsfluss. Jag hade ofta haft besvär med detta under min barndom och i tonåren innan jag började studera Kristen Vetenskap.
Med tanke på hur sjuk jag brukade bli var jag orolig att jag skulle förstöra julen för alla andra. Fast jag var ny i Kristen Vetenskap ville jag förlita mig på bön för att få ett helande. Så när en av mina släktingar, som utbildade sig till sjuksköterska, erbjöd mig medicin, avböjde jag artigt.
Men vi var så upptagna av olika julsysslor hela dagen att jag inte tog mig tid att verkligen be över situationen och nästan hoppades att symptomen skulle försvinna om jag inte låtsades om dem. I stället blev de värre. När jag gick och lade mig den kvällen tyckte jag väldigt synd om mig själv. Dessutom pågick en högljudd fest hos grannen som, i kombination med min sjukdom, gjorde det omöjligt att somna.
Till sist tog jag då till bön. Det första jag kom att tänka på var något jag hade bett över under någon tid – hur jag bättre skulle kunna förstå min andliga fullständighet, särskilt det som hade att göra med att finna min rätta plats och mitt syfte. Jag tänkte på vad jag hade lärt mig – att Gud och Hans skapelse är andliga och fullkomliga och att den materiella världen, inklusive synd, smärta, katastrofer och sjukdom är en falsk mental uppfattning, en felaktig syn på verkligheten.
Jag kommer inte ihåg några särskilda ställen från Bibeln eller Vetenskap och hälsa som kan ha kommit till mig just då, men vad jag kommer ihåg är att jag blev helt absorberad av en känsla av Guds allhet och den helt andliga naturen hos allt Han skapat, inklusive mig. Jag fångade en glimt av att ingenting verkligen existerade utanför Anden. Jag försjönk så helt i dessa tankar att jag inte längre hörde oväsendet från festen intill eller var medveten om sjukdomen. Mina tankar var fyllda av förvissningen om Guds allnärvaro och allmakt.
Plötsligt lade jag märke till att symptomen bara försvann. Min näsa och hals var inte längre igentäppta och jag var helt frisk. Jag var överväldigad av detta, men medan jag begrundade vad som just hade hänt somnade jag – trots festen som fortfarande var i full gång i våningen bredvid.
När jag vaknade nästa morgon hoppade jag ur sängen och kände mig så utvilad som om jag sovit hela natten. Och jag hade en underbar dag. Jag brukar säga att detta var den bästa julgåva jag någonsin fått. Det var en milstolpe i min strävan att förstå att materien endast är mental. Detta var för mer än 35 år sedan och jag har aldrig haft symptom på halsfluss sedan dess.
Blackmans Bay, Tasmania, Australia
