Jag kan tänka mig att det måste ha cirkulerat ett rykte bland föredragshållare i Kristen Vetenskap för några årtionden sedan när jag var ung student på ett college i norra Idaho. Det lät nog ungefär så här: ”En liten förvarning om du skall hålla föredrag på Idahouniversitetet; du kommer antagligen att möta en grabb som frågar dig varifrån det onda kommer. Och hur du än besvarar frågan kommer han inte att vara nöjd!”
Den grabben var jag. Alla som var praktiserande eller lärare i Kristen Vetenskap och vågade sig i närheten av universitetet blev antagligen ansatta av mig i den här frågan! Det var egentligen inte så att jag var missnöjd med deras svar. Kanske kände jag att jag samlade på små bitar för att kunna lägga ett stort pussel.
Varje enskild människa behöver reda ut sina tankar i det här ämnet. Låt mig ge en kort genomgång av hur jag själv redde ut det.
Jag accepterade en grundläggande premiss som Kristen Vetenskap tar från Bibeln: Guds verklighet är oändligt god. Och Gud är Allt. Därför har det onda inget ursprung och ingen verklighet med utgångspunkt i Gud. Det onda är mer att räkna som en villfarelse, ett misstag, ett falskt antagande, animal magnetism eller ett hypnotiskt tillstånd. Det var logiskt riktigt för mig. Jag förstod dem som svarade enligt de riktlinjerna. Vad som fortsatte att oroa mig var detta: Om Gud är oändligt, fullkomligt, evigt Förnuft, hur kunde en illusion eller felaktighet eller ett misstag ha trängt sig in och slagit rot? Hur började det? Var fanns det ett medvetande som startat eller accepterat en lögn? Jag slet med den här frågan genom hela collegetiden och ett bra tag efteråt.
Till slut började jag förstå att det inte fanns något tillfredsställande svar – för det mänskliga förnuftet. Och då började jag finna hopp om något som verkligen skulle tillfredsställa mig. Så länge jag försökte att förstå denna gåta med mitt mänskliga förnuft, skulle jag aldrig få frid. Det mänskliga förnuftet är helt enkelt inte konstruerat på ett sätt som gör det möjligt för det att förstå detta dilemma, denna gåta. Teodicéns stora fråga – att rättfärdiga Gud som är oändligt god i ljuset av allt som tycks så ont – har aldrig begripits och kommer aldrig att begripas av en begränsad mentalitet.
Medan jag gick på college gick jag en grundkurs i Kristen Vetenskap, och detta hjälpte mig att växa till andligen, särskilt i att förstå Guds, det fullkomliga, gudomliga Förnuftets, allhet, och hur helande är ett resultat av att man förstår denna sanning. Gradvis fick mina tankar en ny inriktning, bort från försöken att reda ut denna fråga från ett förgängligt förnufts utgångspunkt. Ett avgörande ögonblick kom när jag hade varit sjuk i över en vecka. Det är nu mer än trettio år sedan, men jag kan livligt påminna mig hur det hela vände en kväll när jag var på väg hem.
Jag hade tänkt på vad Kristen Vetenskap lär om det onda. Plötsligt överväldigades jag av tacksamhet för Mary Baker Eddys upptäckt att det onda var overkligt. I det ögonblicket försvann sjukdomen. Det var en djupgående upplevelse. Jag försökte fatta vad denna dramatiska förändring i just det ögonblicket innebar. Var detta vad människor kallade spontan läkning? Var det ett underverk? Efter flera dagars begrundan kom jag till den slutsatsen att jag hade fått en glimt, bortom mänskligt resonemang, av den eviga sanningen. För ett ögonblick hade det mänskliga förnuftet vikit för verkligheten, för Gud, den enda Förnuftet.
Det här var helt klart en viktig bit av pusslet och hjälpte mig förstå att jag skulle bli nöjd med denna gnagande fråga först när jag såg verkligheten med utgångspunkt i det gudomliga Förnuftet, inte det mänskliga förnuftet. Och hur kunde jag förena mig med detta Förnuft tillräckligt för att förstå livet från denna utgångspunkt? Bara genom helande. Att hela mig själv. Att hela andra. Att hjälpa till att hela världen. Varje helande i Kristen Vetenskap är mer än den fysiska friheten, eller det lugn som ersätter konflikt eller den oskuld som ersätter synd. Varje autentiskt kristet helande skänker en glimt eller känsla av andlig verklighet. Varje helande leder våra liv bort från det mänskliga perspektivet och litet närmare det andliga perspektivet.
Förr eller senare kommer vi att se att en mänsklig utgångspunkt inte räcker till. Det gudomliga känner inget ont. Har aldrig gjort det. Kommer aldrig att göra det. Det blev klart för mig att det enda sättet att bli tillfreds i det här sökandet var att vända sig från det mänskliga till det gudomliga. Och det sker med helande. Dag för dag, helande för helande.
När jag var barn trodde jag ondskan gömde sig under sängen. I college ansåg jag att den var overklig men kunde inte exakt klara ut hur den teorin stämde överens med det dagliga livet. Nu är det inte längre ett mysterium för mig.
När jag lämnat det mänskliga för det gudomliga har jag fått en växande tillförsikt om att det onda inte kommer någonstans ifrån. Vad mera är, det är möjligt för oss genom helande att steg för steg komma fram till det medvetande som inte kämpar med att försöka förstå var eller hur det onda blev till. Det mänskliga förnuftet kommer alltid att stå förbryllat inför detta.
Det gudomliga medvetandet är allvetande. Det känner inte något ont eller något ursprung för något ont. Detta medvetande känner till och älskar endast den oändliga sanningen i det eviga, oavbrutna goda. Detta är det medvetande du och jag kan leva i – helande för helande.
