Ögonblickets enkla stillhet förblir obrutet medan gryningens första viskning börjar höras. Allting i denna dal bland bergen – träden, enstaka klippblock, bergen i bakgrunden – förblir ännu ett tag som färglösa silhuetter.
En konstnär skulle nog måla scenen i en gråskala. Ovanför sjön hänger dimman. En örn, en i ett par som har sitt bo på motsatta stranden, cirklar högt över dimman. Jag låter kajaken glida ut i vattnet och paddlar mot andra ändan av sjön. I öster bleknar skyn. Vattnet under mig förblir skiffergrått. Jag vet att det senare på morgonen kommer att finnas ett antal fiskare runt sjön, och att några båtar kan tänkas korsa den. Men just nu är jag ensam. Nu finns bara örnen, sjön, dimman och jag.
Jag tänker på en morgon vid en annan sjö och en annan tid. Jesu lärjungar, som ännu inte insett vilken djupgående inverkan på världen uppståndelsen skulle ha, hade tillfälligt återvänt till sitt gamla liv. De fiskade, men utan framgång. Så stod Mästaren på stranden, utan att först bli igenkänd, med fisk för sina elever. Där mötte de honom och genomgick ännu en avgörande förändring.
Jag närmar mig den andra stranden av min sjö och himlen ljusnar medan jag fortsätter min paddeltur. Så händer det. Någonstans långt borta bryter solens första strålar över bergsryggen och sveper över himlen. Nu är det som om Van Gogh återgav scenen. Ljus fyller hela rummet. Det är färg överallt. När morgonljuset når sjön förvandlas scenen från grå skiftningar till gnistrande skimmer i guld, grönt och blått.
Kristi omdanande makt kan vara litet grand som detta. Stilla som gryningen men tillräckligt vittgående för att lysa upp hela landskapet. Genomsyrande allt till den grad att den fullständigt omdanar en människas karaktär och ger henne, ger honom, ett nytt namn.
Vid en annan sjö
Jag tänker tillbaka på scenen för länge sedan med lärjungarna och Mästaren vid stranden av den sjön. De hade varit med honom under hela den tid han undervisat och botat – ögonvittnen till den mest anmärkningsvärda räcka av helanden som någonsin sammanställts. Trasiga kroppar och trasiga liv som gjorts hela. Krossade förhoppningar som fått nytt liv. Föräldrar utom sig av förtvivlan som blivit tröstade. Barn på gränsen till att gå förlorade återställda till liv och hälsa. Hungriga massor mättade. Liv som gått förlorade i synd återvunna och renade. De hade sett allt detta och mer därtill. Och vid den här tidpunkten i Johannesevangeliet hade de till och med sett Jesus två gånger tidigare sedan han återuppstått.
Så varför hade de ändå vacklat? Jag tänker på mitt eget liv, på de otaliga bevis jag sett på Kristi omdanande makt. Har jag aldrig fallit tillbaka i modlöshet och tvivel trots alla dessa bevis på Kristi närvaro och makt? Har jag aldrig undrat var Gud var när jag hade det svårt? Då går det upp för mig. Det gör ingenting varför eller hur många gånger man kan ha fallit tillbaka i det gamla oinspirerade eller själviska sättet att tänka och handla. Den goda nyheten är att Kristus, med oändligt tålamod och oändlig ömhet, fortsätter att komma till oss.
Kristus kommer till våra tankar och våra hjärtan oavsett hur långt och hur ofta vi har fallit. Kristus, Guds omdanande och förnyande kraft som insisterar på vår andliga natur, är där i varje ögonblick när vi behöver omdaning och förnyelse. Kristus, Guds budskap om hopp och helande, är där tills vi nått en så fullständig och bestående förnyelse att vi börjar se att det inte är nödvändigt, inte ens möjligt att falla tillbaka. Att det aldrig varit det.
När jag tänker på denna scen för länge sedan vid en sjö långt borta tänker jag på lärjungen Simon. Han sade en gång till Jesus: ”Du är Messias, den levande Gudens son” (Matt 16:16). Som för att markera den omdaning i tanken och den andliga tillväxt som inspirerade denna insikt gav Mästaren honom det andliga namnet Petrus. Han var i viss mån förändrad och förnyad. Sorgligt nog förnekade han senare, alldeles före korsfästelsen, att han ens kände Jesus – tre gånger. Här vid sjön använde Jesus det gamla namnet Simon tre gånger: ”Simon, Johannes son.” Han använde inte namnet Petrus (se Joh 21:15-17). Talade Mästaren till den ”Simon-del” av lärjungens natur som ännu inte återlösts? Var det Mästarens målsättning att också denna sida skulle lyftas, omdanas och stämma överens med Petrus sanna väsen – hans bergfasta andliga identitet?
Detta budskap som förnyar livet
Som det återställande och frälsande budskapet från Gud till det mänskliga medvetande talar Kristus till oss just där vi är. Även om vi sjunkit ner i förvirring, gripits av fruktan eller begravts i synd. Kristus kommer till oss, talar till oss i ord vi kan känna igen och fortsätter att göra detta tills vi är helt omdanade, fullständigt förnyade. Då får vi så att säga ett nytt namn. Vår sanna identitet som vår himmelske Faders avkomling lyser igenom. Kristus uppenbarar oss som helt och hållet andliga varelser, formade till ofelbar likhet med det gudomliga. Denna förnyelse är inte något som är begränsat till vad vi skulle kunna kalla vår ”bästa sida” utan gäller helavår identitet. Det är inte något som bara händer människor här och där som kan anses vara intresserade av andliga ting. Det är något som är tillgängligt för hela mänskligheten.
Kristi omdanande makt sträcker sig till universums mest avlägsna hörn och till medvetandets mörkaste. Den utplånar uppfattningen att tillvaron är dödlig och öppnar vägen till en ny syn på livet. Den vänder uppochned på våra mest grundläggande och universellt hållna antaganden. Till exempel börjar antagandet att livet förekommer inom en materiell ram som är begränsad av födelse och död att luckras upp. Kristus, Sanningen, visar att det är en missuppfattning. När Kristi omdanande verkan fortsätter, kommer en sann uppfattning av att livet och hela tillvaron är andlig att dagas i det mänskliga medvetandet och lysa allt klarare.
Mary Baker Eddy var om någon en hängiven efterföljare till Kristus Jesus. Hon skilde sig från traditionell teologi när hon förklarade Jesu natur, och Kristi eviga natur. I sitt främsta verk om Kristen Vetenskap skrev hon: ”Kristus är den ideala Sanningen, som kommer för att hela från sjukdom och synd genom Kristen Vetenskap och som tillerkänner Gud all makt. Jesus är namnet på den människa, som mer än alla andra människor har framställt Kristus, Guds sanna idé, vilken helar de sjuka och syndande och tillintetgör dödens makt. Jesus är den mänskliga människan, och Kristus är den gudomliga idén; härav Jesu Kristi tvåfaldighet” (Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften, s. 473).
När människor välkomnar den levande Kristus i sina hjärtan och låter sig ledas därav, har det en märklig förändrande verkan. Liv förnyas. Misstag rättas till. Helande sker. Vetenskap och hälsaförklarar det som sker så här: ”Allteftersom en materiell, teoretisk grundval för livet befinns vara en feluppfattning om tillvaron, dagas människans andliga och gudomliga Princip för den mänskliga tanken och leder den dit, ’där barnet var’ – ja, till födelsen av en ny och likväl gammal idé, till den andliga uppfattningen av varandet och av vad Livet inbegriper. Så skall hela jorden omdanas av Sanningen, som på sina vingar av ljus förjagar villfarelsens mörker” (s. 191).
I ett obehagligt rampljus
En god vän till mig som är skådespelerska såg makten bakom dessa ord i verksamhet i det dagliga livet, där allt inte alltid är så välordnat och vackert. Hon hade för en tid sedan huvudrollen i en ny succémusikal på Broadway. Hennes upplevelser med den här föreställningen gav en del fina illustrationer av Kristi omdanande makt. Hon är en hängiven kristen i så mycket. Men, likt Petrus, fick hon här en möjlighet att se mer av sin karaktär omdanas av Kristus.
Vad hände? En till synes obetydlig blunder på scenen svällde ett tag ut till vad som såg ut som ett förödmjukande offentligt nederlag. Ett tag såg det till och med ut som om det vore slutet på hennes karriär. Men Kristi beröring förvandlade detta kapitel i hennes liv till en räcka välsignelser som gav mer än man kunnat drömma om.
Så här beskrev hon det hela för mig: ”I mitten av februari 2007 begick jag ett allvarligt misstag och lyckades på en enda sekund dra sådan vrede över mig att jag aldrig sett dess make. För ett enda ögonblick tappade jag tålamodet med en kollega på scenen och puffade till honom för att han skulle börja röra sig över scenen så att spelet skulle kunna fortsätta med min replik: ’Vart är du på väg?’ Jag bad uppriktigt och skamset om ursäkt så fort vi kommit bakom scenen innan vi skulle in igen. Min ursäkt accepterades inte. Med en gång efter föreställningen ringde jag en praktiserande i Kristen Vetenskap, och tillsammans inledde vi en period av oavbruten bön som helt förändrade mitt liv.
Inom två dagar hade skådespelaren anmält mig till den fackförening vi båda tillhörde. Regissören sade att jag skulle bli tvungen att lämna produktionen när mitt kontrakt på ett år tog slut om sex veckor.
Jag skall aldrig glömma det radikala kristet vetenskapliga förhållningssätt jag fick hjälp att lyfta mig till. Den som stödde mig i bön tillät mig aldrig att sjunka ner i självfördömelse eller rädsla eller skam. Jag blev hela tiden påmind om att mitt namn är skrivet i himlen. Om något tycktes hända som Gud inte hade del i, hade det verkligen ingen orsak. Det hade aldrig hänt i Guds rike. Vi försökte inte ursäkta synden utan litade på att Sanningen skulle utplåna den och förlitade oss radikalt på det andliga faktum att bara vad Gud känner till är sant. Jag lärde mig att fortsätta älska och att fortsätta känna Guds kärleksfulla närvaro och makt just i de ögonblick när hat, skvaller och nyfikenhet var som mest högljudda. Det fanns många ögonblick då jag erkände den gudomliga Kärlekens allhet när det tycktes krävas allt mod jag kunde uppbringa att kunna gå till teatern varje dag.
Så fick jag ett meddelande med en inbjudan att provfilma för ett provavsnitt av en teveserie. Jag började detta nya projekt på västkusten två dagar efter att mitt år på Broadway hade tagit slut, och det var inte förrän jag kom till Los Angeles som jag fick reda på att alla anklagelser mot mig hade slopats. Mitt nya arbete var så givande. Det var en tid fylld av förundran, glädje och en känsla av djupaste ödmjukhet att få känna sig så uppskattad. Så jag blev litet ledsen när den här serien inte sattes på programtablån för den kommande säsongen.
De närmaste månaderna hade jag små uppgifter och i juli blev jag ombedd att vara med på den första landsomfattande turnén med den musikal jag hade gjort på Broadway. Samma man som regisserat på Broadway regisserade den nya uppsättning skådespelare som nu skulle turnera, och varje spår av den misstämning som funnits när han och jag skildes åt utplånades under den nya repetitionsperioden. På premiärkvällen skrev samma regissör ett litet meddelande till mig att han inte hade trott det vara möjligt att rollen kunde göras bättre än första gången, men det var det.
När jag under hösten och vintern 2007 fortsatte att turnera hände två saker som fick mig att inse att Gud hade lett varje steg på min väg. Scenarbetarnas strejk på Broadway och författarnas strejk i Los Angeles fick arbetet att avstanna både på öst- och västkusten. Den show på Broadway som jag hade lämnat lades ner i förtid och de nya tevekomedierna, som den jag skulle ha deltagit i om provprogrammet antagits, lades också ner. Min agent sade nyligen: ”Det är som om någon tar hand om dig.’”
Inre förändring, yttre välsignelser
Och naturligtvis hade den himmelska Fadern tagit hand om min vän. Kristus, Faderns budskap om gudomlig omvårdnad om var och en av oss hade nått henne, omdanat hennes tanke och förändrat hennes liv. När jag skriver den här artikeln fortsätter hon med en turné som är planerad att fortsätta hela hösten 2008. Istället för att Broadwaymusikal-kapitlet i hennes karriär klipptes av i förtid har det utvidgats långt bortom alla förväntningar. Hur underbart detta än är, är det bara en yttre symbol för hennes inre omdaning.
Kristus-makten är ständigt i verksamhet djupt i varje människohjärta. På små och stora sätt renar den oss från dödliga brister. Den ger oss en ny syn på saker och ting. Den förnyar oss. Kristus omvandlar människor och händelser. Till slut kommer hela planeten att omvandlas.
Denna omvandling kan komma i glittrande ljus, som om alla ljus på Broadway hade slagits på samtidigt. Den kan komma stilla, som ögonblicket före gryningen vid en avlägsen bergssjö. Saken är den att den kommer. Kristus kommer till den mänskliga scenen för att förändra en syn som är tyngd av dödlighet till en ny syn – utan bördor. Kristus kommer till de förtryckta och lyfter upp dem.
Den omdanande Kristus kommer till var och en av oss och hjälper oss att få en glimt av att vi just nu är ”Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Rom 8:17). Bättre kan det inte bli.
